Nej, för jag har ett helt sånt där stort ställ som man hänger kläder i fullt med just kläder. Skrynkliga kläder. Rena, men skrynkliga. Tydligen måste något göras åt detta. Vidare ligger det påsar på mitt skrivbord. En påse innehåller en häftpistol, en riktig mördarmaskin. Dessutom finns där en kartong med häftklamrar som man ska peta i sagda häftpistol utan att samtidigt sätta en eller ett par klamrar i pannan/handen/katten/väggen. I påsen bredvid ligger finfint blått jeanstyg av den lite tunnare varianten. Det ska klippas till och användas till att klä om köksstolarna med. Killarna är ju trots allt så stora nu att det känns lite onödigt med vaxduk på sitsarna. De har slutat att kasta pyttipanna på varann.
Dessutom är det svettigt för rumpan att sitta på vaxduk.
Om jag samlar ihop mig så hinner jag nog stryka några skjortor innan någon telning kommer ner och frågar när vi ska äta och vad det i så fall blir att äta.
- "Inte vet jag!" säger jag då för det vet jag ju inte. Jag uttömde alla mina kulinariska idéer när jag värmde ett paket köttbullar i ugnen till lunch.
Och bilen går bra.
Fast jag behöver tanka.
Ja, hej så länge då.
- Posted using BlogPress from my iPad
1 kommentar:
Känner igen det där du :-).Jag har tittat på min tvätt i flera dagar nu och det värsta av allt är att högen växer och ingen annan kommer att stryka den.Kanske ett barn som tar fram sitt lilla strykjärn och vill "hjälpa" till och sen blir arg för att jag stryker om det som hon redan varit snäll nog och hjälpt mig med.
Skicka en kommentar