Rapport

Den här bloggens vara eller icke vara har jag funderat på en längre tid nu.
För att kunna upprätthålla något som helst intresse för sina läsare måste man (läs jag) tydligen uppdatera bloggen minst två till tre gånger om dagen. Jag vill också tydliggöra att jag tycker att texten ska ha någon sorts substans, alltså inte "-Nej, nu är det dags att gå och hämta kaffe!" eller "-Sitter på bussen till jobbet, GUD vad varmt det är!" eller "-Den här toppen är ju så dösnygg, ska shoppa den efter jobbet idag!". Det kallar jag statusuppdatering och sånt hör hemma på Facebook.

Men vad ska jag skriva om då?
Ja det kan man verkligen fråga sig.

Jag skulle kunna skriva om att jag varit på semester - åkte till Sverige HELT SJÄLV och var i Malmö, Flen, Stockholm, Flen igen, ett kort stopp i Åseda och sist Malmö igen. Det var roligt att träffa familjen och vi gjorde faktiskt inget särskilt. Gick lite i affärer, åt ute några gånger men mest bara umgicks vi. Det var så skönt att inte behöva åka runt och göra en massa saker, utan bara ta det lugnt. Vädret var mest fint med sol och blå himmel men emellanåt var vinden isande kall. Jag hade bara tagit med en hoodie och resten kortärmat, så det var lite kallt emellanåt, särskilt när vi stod i hällande regn i Pildammsparken i Malmö och var åskådare till Kalvinknatet. Jag hade fått låna regnrock och gummistövlar, men vantar och mössa hade också suttit fint. Nåväl. Väl hemma och med torra kläder, nedsjunken i skön fåtölj och fleecefilt, en skål med chips och "Dumma Mig 2" på TVn kändes allt helt rätt igen.

Dagarna i Stockholm bjöd på vackert och varmt väder och jag fick min dos av Stockholm för i år, så jag klarar mig ett tag till.

Flygresan är ett kapitel för sig. Jag flög med Norwegian, Fort Lauderdale - Köpenhamn ToR.
Redan dit gick superbra, det var ett nattflyg (vi lyfte halv tio på kvällen) så jag sov mesta tiden. Passkontrollen gick som en dans och jag fick mitt bagage tidigt. Jag tog tåget över till Sverige där fina systern plockade upp mig i Hyllie, som är den första stationen efter bron.
Hemresan däremot var mindre rolig. Det var packat med folk på tåget, förmodligen för att det var fredag och klämdag, halva Sveriges befolkning ville över till Danmark och gå på Tivoli eller nåt.
Sen kunde jag inte checka in på de där jädra automaterna och efter typ en halvtimmes försök gav jag upp och ställde mig i den manuella incheckningen (där jag redan blivit bortmotad en gång för att jag inte hade checkat in själv). Äntligen framme vid gaten fick vi reda på att vi skulle lyfta en timme senare än sagt eftersom Fort Lauderdale meddelat att vi fick absolut inte komma för tidigt för de hade så himla många flyg och resenärer att ta hand om så vi skulle inte få plats.

Man kan beskylla Norwegians plan för mycket, men inte för att ha rymliga säten. Satte man sig ner så satt man där. Punkt. Dessutom var det ett plan som gick på eftermidagen så det var noll chans att det skulle släckas ned så jag skulle få en chans att sova. Nej det var prat och spring i gångarna och dessutom hade många barnfamiljer med små barn bestämt att just denna flygning var jättebra så det var en hel del tjo och tjim med gallskrik och annat som hör de små telningarna till. Men jag har själv flugit med småbarn så jag vet hur det är. All beundran för de tappra föräldrarna!

Trots att vi flög en timme senare än utsatt kom vi ändå fram en halvtimme tidigare än vi skulle. Märkligt. Hade vi nedförsbacke och medvind eller?
Nåväl. Passkontrollen, eller snarare väntetiden för att komma in till densamma visade sig ta två timmar. Det var ungefär som att stå och vänta på den allra mest populära åkturen i Orlando, med den skillnaden att de åtminstone har vett att ha fläktar och/eller A/C så man inte smälter bort i värmen. I lokalerna där vi köade fanns inte detta utan man fick svettas bäst man kunde. Att det var lika för alla hjälpte föga.
Det hjälpte inte heller att se hur det gapade tomt där de "äkta" amerikanarna fick gå. Jag tycker allt att vi som är residents med gröna kort också skulle fått gå där men se det gick absolut inte det. Det var bara att rätta sig i ledet med god min och återigen intala sig att det var lika för alla. Som tur var fick de med småbarn (som vid det här laget mest skrek och grät för de var övertrötta och varma, precis som vi vuxna men de hanterar det på ett annat sätt) till sist gå till en annan kö och komma igenom fortare. Bra för dem och skönt för oss andra, vars trumhinnor vid det laget var hårt prövade. Lekte ett tag med med tanken att också lägga mig på golvet och skrika och sparka men jag tror inte att det hade hjälpt.

Andra som var hårt prövade var passkontrollanterna, fem stycken bås var öppna och vi var hundratals något irriterade och otåliga resenärer som skulle igenom. Det skulle tas avtryck på alla fingrar på alla händer och så skulle det fotas, frågas hur länge man skulle stanna osv. Till slut kom jag igenom, hittade min väska och kom ut i ankomsthallen. Jag blev mött av killarna som fått vänta länge och det var ett kärt återseende. Pussar och kramar till alla!

Annars har det inte hänt så mycket, just nu jobbar jag på att försöka komma ur jetlagen, som är den svåraste jag någonsin haft tror jag. Det måste vara åldern.

Sådärja. Så har jag skrivit dagens första inlägg. Vi får väl se om jag ska lyckas klämma ur mig minst två texter till under dagens gång. Jag kanske kan berätta om hur min runda till HomeDepot, djuraffären och Publix gick och så kan jag kanske ta en bild på min lunch som förmodligen kommer bestå av resterna av kinamaten vi åt igår kväll.
Förresten så kom jag på att jag ska på sista mötet med samtalsgruppen i kväll innan sommaren och detta blir också sista mötet med vår underbara präst Olof och hans tillika underbara fru/assistent Marie. Gulligare människor får man leta efter och jag kommer sakna dem så in i bängen.
Gråtvarning på det.

Eventuellt blir det ett kort besök på Moderskeppet innan samtalsgruppen, hade egentligen tänkt att köpa en hängmatta men de verkar inte finnas att uppbringa någonstans och inte finns någon info om när de kommer in heller. VA FAN!? Jag som absolut måste ha en hängmatta!
Jag får väl nöja mig med sugrör och värmeljus, som vanligt. Kanske jag käkar lite köttbullar också.

Flera otroligt intressanta inlägg kommer förhoppningsvis  publiceras under dagen på en dator nära dig. Må väl tills dess och krama varandra i trafiken.

PS. Imorgon är sista dagen innan sommarlovet börjar! Känner tyvärr inte lika stor förväntan inför detta som i unga år. Men vad annat är att vänta?