2014-07-21

Ibland


Ibland blir jag så ledsen och arg att jag bara vill skrika rakt ut och gråta tills alla tårar tar slut. Jag vill slå på saker tills de går sönder och mina händer är blodiga.
När livet är för fruktansvärt orättvist och jag inte kan se någon mening med det som sker.

När jag känner mig maktlös inför det ofattbara.
När någon knappt har hunnit börja leva rycks bort från livet och lämnar sina närstående i sorg och chock.

Tragedier händer överallt, hela tiden. Ibland nära, ibland långt borta.
Den här gången hände det långt borta, men jag lider ändå med familjen som förlorade sitt barn. Jag känner inte dem, de vet inte vem jag är.

Men ändå.

- Posted using BlogPress from my iPad

2 kommentarer:

Anna Stouvenel sa...

Ja, det är ju orättvist, livet. Jag lider just nu med en väninna som har förlorat 2 barn genom att avbryta 2 graviditer. Den första i femte mânaden och den andra i nionde mânaden. Bâda gângerna pga grava handikapp. Barnen hade inte överlevt efter födseln. Att förlora ofödda eller levande barn är inget som en förälder ska uppleva.

Susanne sa...

Så fint. Kram.