Ibland

Ibland blir jag så ledsen och arg att jag bara vill skrika rakt ut och gråta tills alla tårar tar slut. Jag vill slå på saker tills de går sönder och mina händer är blodiga.
När livet är för fruktansvärt orättvist och jag inte kan se någon mening med det som sker.

När jag känner mig maktlös inför det ofattbara.
När någon knappt har hunnit börja leva rycks bort från livet och lämnar sina närstående i sorg och chock.

Tragedier händer överallt, hela tiden. Ibland nära, ibland långt borta.
Den här gången hände det långt borta, men jag lider ändå med familjen som förlorade sitt barn. Jag känner inte dem, de vet inte vem jag är.

Men ändå.

- Posted using BlogPress from my iPad