Det var ett tag sen jag uppdaterade er om hur det går med killarnas engelska respektive svenska språk. Idag kom Lill och skulle berätta om något han just sett på TV:n.
L: Lill
J: Jag
L: Mamma, du vet Dora? (Dora the Explorer ni vet)
J: Ja visst vet jag vem hon är.
L: Och du vet Swiper? (Den där räven som smyger runt och försöker knycka saker)
J: Ja, jag vet vem det är också.
L: Jo du vet, Swiper, han blev liten för det var en spell. Han kom in i en bottle! Och för att bli stor måste han gå till en castle och göra en wish så han blir stor och kommer ut!
Jodå. Så pratas det ibland här hemma.
UPPDAT:
Alldeles nyss pratade vi om vilken DVD han ville titta på. Han hade först valt en film om Scooby-Doo, men sen hade han ändrat sig, eller som orden föll:
- Jag har changeat min mind.
Andra bloggar om:
svengelska, språk och tvåspråkighet.
4 kommentarer:
Det låter gulligt. Jag tror att det lätt blir så ett tag. Det är väl så att man ibland är lat och tar det ordet man först kommer på för att så snabbt som möjligt få fram sin fråga eller budskap.
Ha ha! Verkligen urgulligt =) har sträckläst din blogg under ett par dagar. verkligen spännande att läsa om hur livet för er varit!
Hihi. Jag märker själv att jag pratar svengelska. Byter oftast ut de små orden. Typ "Har du varit there" eller "It´s jättekul". Och jag kan sitta och lyssna på en svensk kompis som pratar och svara "really?". Känns fånigt.
Underbar svengelska, påminner väldigt mycket om min dotters!
Ibland "försvenskar" hon engelska ord också. Hemma hos en kompis igår sa hon till kompisens mamma: "kan du passera colan, tack?". "Pass the coke, please", var det som snurrade i hennes huvud...
Skicka en kommentar