2008-03-14

Show and Tell - Förändring

Det blir en lika stor överraskning varenda fredag:
"-Va, är det redan fredag? Va, är det show and tell igen?"

Den här veckan är ämnet "förändring" och jag är helt lost.
Hittills har jag valt att använda mig av foton när jag illustrerar veckans ämne, kanske det är dags att skriva en text?!

...............

Allting förändras, hela tiden. Naturen, tiden, människan, modet, värderingar, känslor. Det är fint att tycka att förändring är bra. Man ska vara öppen till förändring, annars blir man betraktad som ett fossil och förbigången när löneförhöjningarna delas ut.

Jag har ett kluvet förhållande till förändring. För det mesta tycker jag det är skönt när inget ändras, när allt är välbekant och tryggt. Ska saker ändras så ska det ske långsamt och gradvis, så att jag kan vänja mig i lugn och ro. Detta gäller de förändringar som inte jag själv har varit med och bestämt om, såklart.

Andra gånger blir jag galen på att allt är likadant hela tiden. Jag vill ha förändring, och det på rödaste momangen! Allt ska bli annorlunda, gamla vanor ifrågasätts och nya sätt att göra saker på ska provas. Resultatet brukar bli skiftande, ibland blir det riktigt bra och ibland blir det sådär. Emellanåt går det fullständigt åt skogen.

Så, på ett sätt är jag rädd för förändring. Jag har oerhört svårt för att gå utanför min lilla box, att pröva saker som jag aldrig gjort förut (om jag inte är bombsäker på att jag ska klara det galant förstås). Jag gillar det inte helt enkelt. Jag trivs med det jag kan och om jag gör det bra, varför ska jag pröva något annat?! Jag kan ju utvecklas, Gud förbjude!

På samma gång tycker jag väldigt mycket om förändring. Vi har till exempel flyttat ganska många gånger och om jag vore rädd för förändring så skulle jag näppeligen sitta i Florida och skriva den här texten nu. Då vore jag kvar i Sverige, i Åkersberga (inget ont om Åkersberga, men det är INTE Florida).

Jag tänker mycket på förändring. Jag planerar och drömmer. Jag ska gå ner i vikt, jag ska klippa håret, möblera om, flytta hit och dit, göra det och det. För det mesta stannar det hela i planeringsstadiet, men jag försöker bli bättre på att förverkliga mina drömmar och verkligen göra i alla fall några av dessa saker.

Att leva i nuet är för mig en av de största utmaningarna jag kan ge mig på, tror jag. Jag är alltid på väg någon annanstans, åtminstone i tanken. Tiden rullar på och ibland märker jag det inte, märker inte att jag missat chansen för att jag var för upptagen med att planera. Att förändra.

Men jag förändras, precis som alla andra. Jag hoppas att jag lyckas bli den jag vill bli i framtiden.

Andra bloggar om:
, , och .

5 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Jag är som du. Vissa förändringar vill jag ha. Ser fram emot. Kräver jag! Medan andra känns jobbiga, svåra och hemska.
Samtidigt är det ju så att man faktiskt utvecklas även av hemska och jobbiga förändringar. De är inget man vill ha. Inget man frivilligt söker. Men om man får leva tillräckligt länge så kommer de att söka upp en ändå. Och det kan ändå vara en lättnad att veta att man faktiskt KLARAR sådana förändrignar också. Även om de är jävligt jobbiga när man är mitt i dem, men ofta kan även dessa förändringar resultera i åtminstone vissa bra saker. Även omd et kan ta tid.

Desiree sa...

Jag förstår dig till fullo. Jag är själv en ganska konservativ person. När jag hittat något som funkar och som jag trivs med vill jag ofta behålla det så som det är. För stora förändringar skrämmer mig delvis. Men när jag klarat av en större förändrig blir jag både glad och stolt. Det bor väl en liten orolig Nasse i många av oss. Ha en skön fredag.

Annika sa...

Visst är det så. Jag vill helst att allt ska vara som det alltid har varit, inga stora förändringar ska ske, ingenstans.
OCh om förändringar ska ske ska det vara v positiv natur, och så är det ju verkligen inte alltid, tvärtom, och det skrämmer.
Och visst är det väl som Saltis och Desiree säger; man växer som människa av stora förändringar.
ha en fin fredag!

Jessica sa...

Bra skrivet!

Anne sa...

Jag är som du, båda dras och kräver förändring samtidigt som det är oerhört skrämmande och något jag undviker till varje pris. Jag har fått höra jag är modigare än modigast då det gäller en del saker. Och fegare och trygghetsknarkande då det gäller andra saker. Kanske samma för dig. På vissa områden och saker är det förändring för hela slanten (som t.ex. detta med att flytta, som ju ni gjort flera gånger) och på andra områden kan det vara svårt få till förändring alls.
Jag gillar din text, den är tänkvärd. Ha en trevlig helg!