Rapport från Kaua´i

Avresa, fredag 6/6
Vi var på plats på flygplatsen i For Lauderdale i god tid, J var så snäll och skjutsade oss så att vi inte behövde ha Märtan stående på flygplatsen i två veckor och betala dyra pengar i parkeringsavgift när vi ska åka hem.

Eftersom det inte skulle serveras någon mat på någon av planen åt vi en tidig lunch på flygplatsen innan det var dags att lyfta mot LAX. Resan tog ungefär fem timmar och det var drygt och trist, som det alltid är att flyga långre sträckor. Vi landade i Los Angeles en dryg timme innan planet mot Kaua´i skulle lyfta, men vi det var i samma terminal så vi behövde inte springa gatlopp för att hinna. Vi hann precis gå på toa och köpa oss något att äta (fast vi hann inte äta det, det fick vi göra ombord medan vi väntde på att planet skulle lyfta) innan vi skulle boarda.


Fotot är taget genom flygplansfönstret, en stund innan vi ska landa på LAX.

Det var inte särskilt lockande att sätta sig på ett plan igen kan jag säga, men sex timmar senare var vi framme. Klockan var runt åtta lokal tid, ett på natten Florida-tid. Det gick små bussar till hotellet som var alldeles gratis, så det gick lätt att ta sig dit. Hotellet är verkligen jättefint, imponerande allmänna utrymmen, grönområden och OK ställen att äta. Rummen är inte heller illa, vi har två stycken så att killarna sover i ett och J och jag i det andra. Vi har såklart en dörr emellan som alltid är öppen, så det är egentligen som en lägenhet.

Vi var tvungna att äta något litet innan vi gick och la oss men det blev inte mycket ätet eftersom vi alla var trötta. Lill somnade till och med vid bordet, till våra medgästers stora munterhet.



Lördag 7/6
Vi sov bra – ända till klockan tre, när både J och jag vaknade och kunde inte somna om. Killarna vaknade också men dem lyckades vi få att somna om och de sov fram till halv sjutiden vilket kan betraktas som något värt ett bragdguld.

Vi åt frukostbuffé på hotellet, men det kommer inte att bli någon vana eftersom det gick lös på femhundra kronor vilket ju är i häftigaste laget för frukost tyckte vi. Eftersom vi hade krånglat lite med vår bokning och flyttat den en dag fanns inte vår lägenhet förrän dag 2, så efter att ha badat i poolen på förmiddagen fick vi packa ihop och checka ut för att sedan checka in igen vid fyra. Som tur är kunde vi bara ringa på en i personalen som tog hand om våra väskor och kom med dem när vi fått vårt rum på eftermiddagen.

Hotellet har den största poolen av alla öarna i Hawaii, hade vi fått veta av en stolt anställd. Man får två ”handdukskort” per rum, som ser ungefär ut som kortet man öppnar sitt hotellrum med, och mot ett sådant byter man två handdukar som man sen kan byta ut när man vill under hela dagen. När man sen lämnar in handdukarna i slutet av dagen får man tillbaka till kort. Jättebra! (Fast det blir alldeles säkert väldigt mycket tvätt)
Det finns också lite finare solstolar med inbyggda solskydd som man boka, så man får ha dem för sig själv hela dagen och inte behöva slåss om dem med de andra hotellgästerna.
Vi hängde vid poolen största delen av den här dagen, med en kortare tur ner till havet som ligger 50 meter från poolområdet.


Poolen tidigt på morgonen.

Söndag 8/6
Den här dagen hyrde vi en bil och skulle ge oss iväg för att se oss omkring lite grann. Vi for till Wailua Falls, ett vattenfall som ligger ungefär 20 minuters bilväg från vårt hotell. Om man var modig och säker på foten (eller korkad och dumdristig...) kunde man klättra ner till poolen vid fattenfallets fot och bada där, men vi tyckte att det var i riskablaste laget för oss.



Efter att ha tittat på vattenfallet var det meningen att vi skulle åka båt och titta på en grotta, men på vägen dit åkte vi förbi en jättefin strand med stora vågor (Wailua Beach) och där blev vi kvar flera timmar och den gamla grottan fick klara sig utan oss. Vi hade alla jätteroligt men det är hårt arbete att leka och simma i havet när det är så pass stora vågor!

Vi upptäckte att vägskyltarna här är utmärkta både i miles och kilometer, vilket underlättar för undertecknad som fortfarande inte kan omvandla hur många miles det går på en kilometer och vice versa.

I många länder finns det lösa hundar och katter som springer runt och tigger mat, så ej på Kaua´i. Här finns fjäderfän, tuppar och höns för att vara exakt. Vart man ser spatserar det hönor med kycklingar i släptåg, och tupparna gal i tid och otid. Men värre har man väl varit med om antar jag.

Dagen avslutades med ännu ett dopp i havet vid hotellet.

Måndag 9/6
Vi packade in oss i bilen relativt tidigt på morgonen, för vi hade en dryg timmes bilresa framför oss. Vi skulle åka till Waimea Canyon, också känd som ”The Grand Canyon of the Pacific”. På vägen dit fanns många ställen där man kunde stanna och titta på utsikten, det ena häftigare än det andra.
När du kör här bör du ta det lugnt och inte köra som en biltjuv, för då kan dina medpassagerare bli åksjuka. Det är stundtals mycket brant och väldigt mycket kurvor.


Utsikten. Den är fantastisk!!

När vi lyckligen tagit oss ner från berget åkte vi till Waimea Swinging Bridge, en träbro som går över Waimea River. Den gungade och knakade lite för mycket för min smak.


J och Lång på bron.

Sedan åkte vi till Spouting Horn, ett ställe vid havet där havsvattnet forsar in i en grotta under vattnet och sprutar upp ur ett litet hål när vågorna slår in, ungefär som när en val blåser. OK, men inget särskilt, tyckte vi som sett häftigare saker på Curacao.

Vid det här laget är vi både hungriga och trötta, så vi åker tillbaka till hotellet, byter om till badkläder och äter lunch vid poolkanten. Sen badar vi (killarna) eller läser bok i en solstol (undertecknad) resten av eftermiddagen.

Sammanfattningsvis kan man säga att vi har det jättebra, förutom att varken J eller jag har sovit en hel natt under hela tiden. Jag hoppas att den här jetlagen går över snart för det är oerhört jobbigt att vakna vid två-tre på natten och inte kunna somna om!

Fler rapporter kommer till en dator nära dig!

Andra bloggar om:
semester, Hawaii, Kauai, foton och sevärdheter.