Funderingar

Ibland tänker jag att jag är otacksam.
Att jag borde vara mer glad och tacksam för hur jag har det.

Jag menar, jag bor i Florida (bara en sån sak!).
Jag behöver inte jobba, jag kan odla egna intressen, träffa kompisar och fika varanda dag i veckan om jag skulle vilja.
Jag har två fina barn som är duktiga i skolan.
Jag har en snäll man som varken super, knarkar eller slår mig.
Vi bor i ett bra område, här springer inte folk omkring och skjuter varann om nätterna som man ser på TV alldeles för ofta.
Vi åker på semester flera gånger per år, kanske inte jättelångt bort eller till jättefina ställen, men vi åker tillsammans och kommer bort från vardagen ett par dagar.
Jag har en egen fin, röd bil som jag har råd att tanka så fort det behövs.
Vi har råd att köpa den mat och de kläder vi behöver.
Pojkarna går på en bra skola och har jättegulliga lärare.

Kort sagt: jag borde vara överlycklig och tillfreds med livet i största allmänhet.
Men det är ju inte så. I tanken är jag alltid på väg någon annanstans, önskar att jag hade det som någon annan. Att jag hade en sån fin bil som hon, ett sånt fin hem som de, en sån söt hund som hon, en sån gullig bebis som de.

Är det något fel på mig eller är jag bara mänsklig?

Andra bloggar om:
otacksamhet, lycka, livet, tacksam och Florida.