2010-04-19

Sammanfattning av läget hittills

Raraste, goaste vänner!

Om ni visste hur era kommentarer, mail och telefonsamtal värmer!

Den här helgen har varit kaotisk och något jag helst av allt hade velat slippa. Jag tänkte ändå berätta för er alla vad som egentligen har hänt och vad som väntar.

Jag har sedan en tid tillbaka märkt att jag blivit tröttare och hade lättare att bli väldigt andfådd. Bara att gå uppför trappan här hemma ledde till att hjärtat slog så att jag trodde det skulle hoppa ur bröstet. Jag blev också yr i huvudet och trodde att jag skulle svimma om jag reste mig för fort från soffan eller en stol. Jag blev väldigt trött efter maten och tidigt på kvällarna. Jag har varit blek.
Min mens har varit väldigt riklig, jag har haft näsblod som varit svårstoppade och haft lätt att få stora mörka blåmärken, som jag inte minns hur jag fått.

Sammantaget, så här i efterhand, kan man ju säga att det var tydligt att det var något som var galet men när jag var mitt uppe i det kunde jag inte se det själv. Jag kunde skylla på dåligt flås, sömnbrist eller vad jag nu kunde komma på. Att jag skulle vara sjuk föll mig helt enkelt inte in.

Hela cirkusen startade i fredags förmiddag, när jag hade tid hos min optiker eftersom det var dags att beställa nya linser. Jag hade märkt att jag hade sett ett par små fläckar framför vänstra ögat de senaste dagarna och nämnde det för honom. Han kollade närmare (droppade droppar i mitt öga så pupillerna blev stora som tefat) och han upptäckte då att jag hade blödningar inne i bägge ögonen. Inte jättestora blödningar, men tillräckligt för att han skulle bli orolig. Han ringde till en ögonspecialist och sa till mig att åka direkt, han ville inte att jag skulle gå med blödningarna under helgen.

Jag kör hem, inte utan svårighet eftersom pupillerna fortfarande ar stora och jag var ljuskänslig på grund av detta. Jag ville inte åka själv, så jag hämtar upp Johan som kör till ögonspecialisten. De vet att vi ska komma och vi får träffa doktorn på en gång. De tar foton av insidan av mina ögon och vi ser tydligt blödningarna på näthinnan. Han tar min puls och den är 100, vilket är alldeles för mycket i vilopuls.

Han skickar mig tvärs över korridoren till en läkare, där de tar blodtryck, blodprov och frågar en massa frågor. När de kollat blodet säger han att mitt blodvärde är mycket lågt, en kvinna i min ålder ska ha runt 12, jag hade 4. Det innebär att jag förlorat ungefär 2/3 av min blodmängd. Han sa till oss att vi genast skulle åka till akuten, för det enda som kunde hjälpa mig nu var en blodtransfusion.

Som tur är hade vi inte långt till sjukhuset så vi var där på tio minuter, klockan var då runt tre på eftermiddagen. Vi blir inskrivna och inom en halvtimme hade jag påbörjat min första påse blod. Jag blir kvar på akuten till strax innan klockan två på natten, då hade jag fått fyra påsar blod.

På lördagens morgon var mina värden uppe till dryga 8, men läkarna var inte nöjda med det, så det blev ytterligare två påsar blod. I en påse fanns ungefär tre och en halv deciliter blod, så det var mycket blod!

På lördagseftermiddagen kom en... jag vet inte vad det heter på svenska, men det är en doktor som arbetar med blodsjukdomar, och han sa att mina värden var överlag låga och att mitt blod var ovanligt tunt. Det var förmodligen därför jag hade haft näsblod och så lätt att få blåmärken. Därför ville han att jag skulle komma till hans mottagning idag, måndag, för att ta ett ryggmärgsprov.

Det är här jag blir riktigt, riktigt rädd. Alla olika sjukdomar jag kan komma på svischar runt i huvudet (särskilt den Onda Sjukdomen, vars namn börjar på c).

Jag får stanna ännu en natt, de vill att mina värden ska komma upp till en acceptabel nivå innan de skickar hem mig. Jag lämnar mycket blod till olika tester (varför ska de ta temperatur, blodtryck och blodprov klockan kvart i fem på morgonen???) och på söndag förmiddag är mina värden tillräckligt bra (nästan 12)för att jag ska få lämna sjukhuset.

Just nu känns det OK, jag kan gå uppför trappan utan att dö och jag har färg i ansiktet och känner mig piggare.
Å andra sidan är jag väldigt orolig inför provet idag, konstigt nog inte primärt för vad det kan visa, utan för att det kan göra ont. Johan har skjutit upp sin resa till New York som han skulle ha gjort idag på morgonen, så jag har någon att hålla hårt i handen under proceduren. Vi ska vara hos doktorn idag vid halv tolv, alltså om två och en halv timme.

Som vanligt när jag är rädd och orolig ligger det som en stor klump i magen. Jag har svårt att äta och jag springer på toa hela tiden.
Självklart hoppas jag på att det "bara" är något enkelt som går att bota lätt, som någon brist på vitaminer eller något liknande. Något annat törs jag helt enkelt inte tänka på.

Än en gång, tack från djupet av mitt hjärta, för alla hälsningar jag fått.
Jag har läst varenda en och ska försöka svara så snart jag kan.

Kramar till er alla.

28 kommentarer:

Desiree sa...

Åh Victoria vännen. Tack för att du delar med dig. Självklart är vi oroliga över dig och jag är glad att höra att du iallfall mår bättre och har fått komma hem. Jag hoppas att provet går bra idag och det är toppen att du har J med dig att hålla hårt i handen. Jag tror att man oroar sig så mycket mer innan man gjort det och föreställer sig det mycket värre än vad det sedan blir. Jag hoppas att du snart får reda på orsaken till allt detta och att det inte rör sig om något allvarligt. Men jag förstår precis hur jobbigt det här är för dig och hur orolig du känner dig. Jag är ju själv en person som oroas lätt och fick gå igenom något lite liknande för något år sedan. Jag hade hittat en knöl på käken och blev kallad till divers speciallister och en av läkarna sa att han faktiskt först varit rädd att det hade varit den onda sjukdommen på C. Nu var det ju inte så som tur var. Förhoppningsvis är detta något man lätt kan åtgärda.Jag håller tummarna och tänker på dig vännen.
Stor bamse kram till dig.

aurorabuddha sa...

Jag forstar att du ar orolig, fy sa obehagligt. Det finns nastan inget varre an nar doktorerna blir oroliga - det har jag varit med om sjalv.

Rest assured, I'm keeping you and your family in my practice.

Sending you peace and comfort. And much, much love.

Anonym sa...

Kanner inte dig, men laser din blogg varje dag!

Lycka till, och var inte orolig, det fixar sig alltid!
MVH Tommy m familj i Lakeland, FLORIDA!

Inger sa...

En liten hälsning till dig, men med en stor önskan, att du ska bli bra och piggna till ordentligt!!!
Kraaam!

Malin sa...

Vad skönt att du har fått lämna sjukhuset och vad skönt att J kan stanna hemma och vara med dig på provtagningen idag!
Jag hoppas att det visar sig vara något lättbehandlat och att du kryar på dig snabbt! Att du känner dig orolig och har en klump i magen kan jag förstå, det är ju såklart jättejobbigt att inte veta vad det beror på, man har ju en förmåga att tänka de hemskaste tankarna i sådana lägen. Jag hoppas att provet idag snabbt kan ge dig lungnande besked!!
Massa krya på dig kramar från Hovås

Saltistjejen sa...

Vännen!!!!! jag hoppas verkligen att det kommer gå bra idag med provtagningen. men även om det känns läskigt (jag förstår dig fullt ut för jag hatar att bara ta blodprov...) så är jag glad över att du kunde få så bra vård så snabbt!!! Att få veta vad som ligger barkom det här är ju A och O för att du ska kunna bli frisk!!
JD och din familj finns i mina tankar!!! Skickar även kramar till dina underbara killar! Det är inte lätt när ens mamma är sjuk så jag gissar att de också är oroliga.
Tusen och åter tusen kramar till er alla nu!!!!!!!!!!!

Mrs Clapper sa...

Oj vad jag har loggat in många gånger för att se om du har uppdaterat... Jag håller tummarna för dig idag på provet, och hoppas att du får besked snabbt!

Kram från mrs Clapper (som inte alls känner dig men läser bloggen ofta, och nu v ä l d i g t ofta.)

mammigranten sa...

Håller tummarna stenhårt och hoppas på det bästa!!!
Modigt av dig att berätta!
massor med kramar

Annika sa...

Har mest bara följt dig på avstånd. Men nu måste jag ändå skriva ett par ord. Och jag håller verkligen tummarna för dig och hoppas att allt blir bra snart!

Marianne sa...

Kära kära Victoria! Jag antar att du är hos doktorn just nu för att ta ryggmärgsprovet, och jag håller tummarna stenhårt för att det ska gå bra. Det brukar inte göra så ont. Skönt att du har J att hålla i handen, det brukar hjälpa.

Skönt att du äntligen kom iväg till doktorn i alla fall så att du får hjälp, för någonting är ju uppenbarligen inte som det ska. Jag hoppas verkligen att det är någonting lätt att bota!

Doktorn heter förresten hematolog på svenska. : )

Jag tänker på dig hela tiden sötnos! Se nu till att bli frisk fort igen!

STORA STORA KRAMAR TILL DIG!

JoVi sa...

Jag är också en bloggläsare "på avstånd", har bara kommenterat nån gång tidigare. Men, nu känner jag att jag vill önska dig all lycka! Skönt att du har en hand att hålla i och härligt att ditt blodvärde stigit så du känner dig lite piggare. Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att det bara fortsätter bli bättre! Hälsningar från JoVi i norra Swe.

Josefina sa...

Vic! Hoppas att allt gått bra idag, att det inte gjorde ont och att du snart kan få lugnande besked om vad det är - så att man kan göra ngt åt det! STOR kram.

S w e F l o sa...

Jag hållar alla fingrarna på att allt går bra! Det är inte kul att vänta på besked och det är inte kul att ha problem med hälsan. Förhoppningsvis är det något lättfixat eller inget som behöver åtgärdas alls. Jag tänker på dig!

Anonym sa...

Goaste vännen! Jag har inte varit in på din sida på ett tag och fick till min fasa, se och läsa om allt detta svåra i ett svep. Uj uj jag håller både tummar och tår för att provtaningen går bra och att du får ett svar på dina frågor om vad som hänt. Krama om dina killar hårt! Ta hand om varandra.
Vi skickar styrkekramar från oss här i Falun. Kram Åsa m. familj

Ida i QC sa...

Men åååh, Victoria. Stackars dig! Jag såg några av dina uppdateringar på Facebook men visste inte hur illa det var. Det var så länge sedan jag var här och läste hos dig! Usch, vilken pärs du går igenom... Jag hoppas verkligen att provet gått bra idag och att du bara haft vitaminbrist eller något annat lätt att åtgärda. Jag håller tummarna för dig och hela familjen!
Stora kramar!!

F sa...

Har följt din blogg ett tag nu och ville därför skicka lite hopp, mod och styrka.

Kerstin sa...

Jag tillhör den stora skaran av trofasta läsare men också skaran som är dålig på att kommentera.
Nu vill jag önska dig lycka till och hoppas att det går bra med provet.
Jag har själv haft nästan exakt samma symptom och hos mig var felet myom (muskelknutor) på livmodern. Det kan vara värt att kolla upp om de inte redan har gjort det.
Lycka till och hoppas att du piggnar till fort.

Helena sa...

Hoppas att doktorsbesöket gick finfint idag! Håller tummarna för att du krya på dig fort!

JaCal sa...

Usch vilka ptäcka dagar du har haft - måtte nu dagen ha gått bra för dig där borta på östkusten! Hoppas på extra mycket både riktig och bildlig sol för dig och familjen! Kram!

Desiree sa...

Hoppas det gick bra med undersökningen idag och att den inte var allt för hemsk eller läskig. Nu håller jag tummarna för att du snart får lugnande provbesked. Hoppas att du fortsätter att känna dig bättre och piggare.
Kram

Sarah sa...

Käraste älskade syster. Du har inte cancer. Så är det bara! Det finns inte på någon karta någonsinn gjord att du skulle ha det. Så det så! Försök att inte oroa dig och ta hand om dig!
Vi älskar dig!

Linda sa...

Har inte varit in och läst din blogg på ett tag, men idag surfa jag in. Jag skickar en stor och varm styrkekram till dej! Håller tummarna för att allt kommer att gå bra! Din blogg är den bästa bloggen :) KRAM

mallan sa...

Ååå! Jag hoppas du varit hos doktorn nu och att det gick bra. Att det var något "strunt" och att du nu får vara noga med mat och vitaminer eller så. Har tänkt så på dig!

Många många kramar!

Anonym sa...

Tänker på dig.Jag har själv gått igenom detta för några månader sedan,så jag förstår hur du mår just nu.Ovissheten,innan man vet vad det är,är hemsk och den värsta tiden.Lycka till nu./up

Paula sa...

Kramar till dig!

Cecilia sa...

Men du käre värld då...Usch och fy för vad som hänt.Hoppas verkligen att du känner dig piggare nu.Tänker på dig och håller alla tummar och tår för dig!!!
Kramar
Cecilia

Emmama sa...

Stora och många kramar till dig, jag tänker mycket på dig!

Anna, Fair and True sa...

Skönt ändå att du inte kollapsade hemma eller någon annanstans utan att de upptäckte det hos optikern.