2010-06-13

Rapport från fredagen

Hej alla rara,

I fredags var det alltså dags för mitt andra ryggmärgsprov. Jag skulle vara på sjukhuset halv sju på morgonen och jag skulle vara fastande sedan midnatt. Väl inskriven fick jag byta om till den vanliga klädsamma stassen, komplett med tossor och blå mössa (som ni har sett på foto). Efter ett misslyckat försök att sätta dropp fick jag vänta en timme innan doktorn skulle göra det med hjälp av ultraljud. Efter nittio minuters plåga gav även han upp, då hade han försökt två gånger på armen och en gång på halsen. Dom hämtade Johan och lät mig vila en stund innan de skulle försöka på nytt. Efter en kvart förbarmade sig en sköterska (hon framstog som en ängel) och tog ut mig ur det iskalla rummet och jag fick flera varma filtar. Hon lät oss tina upp och sedan föreslog hon att hon skulle försöka sätta ett drop i armen, den gamla hederliga vägen. Hon sa att hon inte ville skryta men hon var väldigt duktig, hon ville bara kika och lovade att inte försöka om hon inte trodde att hon klarade av att sätta droppet. Tre minuter senare var det klart.

Själva ryggmärgsprovet gick fort, jag fick också en dos cellgifter direkt i ryggmärgen den här gången. Stämningen i rummet var inte alls trevlig, läkaren och sköterskan "småbråkade" hela tiden, kanske var det deras sätt att jobba, men det hjälpte inte till att skapa en rofylld atmosfär för att hjälpa mig att slappna av.

När ingreppet var över fick jag ligga platt på rygg i tre timmar för att undvika den intensiva huvudvärk som kan komma om man reser sig för tidigt efter den här typen av ingrepp. Klockan tre var det hemresa med stränga order om sängliggande resten av dagen. Trots ryggläge kom illamående och kräkningar som ett brev på posten, och huvudvärken kom under lördagen. Med andra ord, jag har varit helt sänkt under hela helgen. Det enda som hjälper mot huvudvärken är att sova, så ni kan ju gissa vad jag spenderar min mesta tid med för närvarande.

Inte ens det här klarar jag av att skriva själv, så Johan är dagens spökskrivare
Jag vill återigen tacka för alla snälla kommentarer och mail och hoppas att ni har haft en bättre helg än jag har haft.

Många kramar från Victoria

22 kommentarer:

Solstrålen sa...

Om nu Johan är din vikarie så får han faktiskt också ställa upp med Dagens Bandana på bild. Det ingår i uppdraget.
Vila du- en vikarie är så bra att ha.

Annika sa...

Åh, Victoria...
Jag hoppas och tror att morgondagen ska bli bättre. TUNG helg har du minsann haft, men det ska BLI bättre. ATT det ska!
Så bra att du har en spökskrivare. TACK Johan!!
NU önskar jag dig en vilsam resterande söndag, och en MYCKET bättre måndag!
Kramar och STYRRRKA, precis som alltid!!

Cecilia sa...

Hihi jag håller med om att Johan borde ställa upp med Dagens Bandana på bild :-)
Uhh jag vet inte vad mer jag skall skriva.Tänker på dig som alltid och hoppas att du snarast kommer att må bra igen!!
Styrkekramar i stora lass

Malin sa...

Nej men fy vilken jobbig upplevelse! Jag kan verkligen tänka mig att du är helt slut nu. Jag skickar en massa styrkekramar och varma tankar och hoppas du mår bättre snabbt snabbt snabbt!

kram

mallan sa...

Jävla skithelg! Jävla skitcancer! Knasiga läkare och sköterskor! Ni kan dra dit pepparn växer!

Nu hoppas jag att veckan blir bättre och att du slipper elände!

Stor kram!

Ps, förlåt för svordomar. Ds.

Marianne sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Marianne sa...

Sorry, det är jag som har tagit bort en kommentar, kommentarseländet tjorvar.

Kram!

josefina sa...

Fy fan rent ut sagt vilken upplevelse. Blir arg på att en massa inkompetenta personer fick plåga dig innan ängeln som stack rätt på tre minuter kom. Och hålla på och småbråka under ett ryggmärgsprov?!

Jävlar vad stark du kommer vara efter det här. Fast det är du ju redan. Men du fattar.

Sänder en tacksamhetens tanke till Johan som hjälper till att skriva.

Kramar från Josse

Desiree sa...

Starka modiga duktiga Victoria. Du är värd en riktigt bragdmedalj. Usch vilken hemsk helg. Men man får fokusera på att det hela i slutändan är värt det. Du kommer att bli frisk och du kommer att få väck cancern. Nu ska alla cancer celler dö!Jag bara önskar att du slapp må så himla dåligt. En stor varm kram till dig och jag hoppas att du om några dagar känner dig piggare och gladare. Jag är glad att sköterskan var gullig iallfall och dessutom duktig på att sätta dropp så att du slapp fortsätta plågas.
En bamsekram till dig.

Sandra sa...

Fy så tungt du verkar ha det... Styrekramar i massor till dig!

Hoppas nu att din morgondag blir bättre!

Kram kram!

anna of sweden sa...

Åh, vad jag känner med dig. Hoppas, hoppas, hoppas att du snart får känna dig piggare igen!

Stor kram!

Ida i QC sa...

Är det inte underbart hur vissa sköterskor bara kan sticka? Jag har också varit i den där situationen när de försöker sticka både här och där och kallar in andra människor som ska få pröva - allt medan man själv är nära att svimma och bara vill gå därifrån. Och så kommer det en sån där ängel som bara KAN på första försöker. Så att det inte gör det minsta ont. Tänk om alla kunde vara såna!

Tack Johan för ditt spökskriveri. Det är skönt att veta att du har honom som stöttar dig och gör det du inte kan för tillfället.

Jag tänker på dig så himla mycket och hoppas att den här tunga helgen var vändpunkten. Stora stora kramar! Vila!!

Saltistjejen sa...

Å ÄLSKADE VÄNNEN!!!!!
Fy fan rent ut sagt för din helg. Och för sjukhusbesöket i synnerhet!!!! Usch! Att bli stucken om och om igen utan resultat är fruktansvärt! Hemskt! Jag har varit med om det många ggr men absolut inte i närheten av vad DU fick uppleva nu! Men jag känner verkligen med dig! Att sedan läkaren och sköterskan inte kunde hålla en proffsig nivå på sitt arbete vad gäller kommunikationen med varandra är verkligen under all kritik! Särskilt efter vad du redan fått genomlida under det här besöket!!!!!
Men jag hoppas hoppas hoppas att detta med illamåendet och huvudvärken var ett tecken på att ditt "gift" var riktigt jävla giftigt så att säga. Potens! Kraft till att slå ut allt ont i din kropp! Och jag hoppas att du snart kommer att hitta din styrka igen. Sov nu och vila vila vila för det behöver du.

Och TACK JOHAN för din enorma insats, inte enbart som spökskrivare här utan för allt du också går igenom. Jag har varit nära en person som då stod mig allra närmast och som genomgick cellgiftsbehandlingar och DET är verkligen inte lätt att stå på sidan om heller. Jag vet det. Så stora varma kramar även till dig!

KRAMAR till er båda!!!!!!!

Ulrika sa...

Jag har ju nyligen hittat din blogg och ser vad du genomgår och vad du klarar av. Jag får en jättestark känsla från dig att du är en jättestark person och jag, precis som Saltis, har också sett en väldigt nära person få den onda sjukdomen och gå igenom behandling. Du är fantastisk! Dunderkram till dig och din familj!

Dosiss sa...

Vad skönt att du är hemma nu. Tyvärr sâ är nog ryggläge det enda som hjälper efter ett ryggmärgsprov. Min man har varit med om det och fick precis samma symptom som du. Jag tog honom till en neurolog därför att ingen pâ sjukhuset hade talat om för oss hur biverkningarna slog till. Sâ du fâr nog räkna med en vecka i sängen och gâ bara upp för att gâ pâ toaletten, inget annat. Kram!

Ingrid sa...

Jag tänker också på dig och hoppas att det är det värsta du går igenom nu så att allt framöver blir bättre. Hoppas att du sover riktigt gott och att du känner dig lite bättre när du vaknar.
Jag är säker på att de flesta har det bättre än du just nu, men när det vänder, då är du säkert starkare än alla oss tillsammans. Krya på dig kramar kommer HÄR!

S w e F l o sa...

Fy vad oproffsigt av personalen! Kan tänka mig att cellgifterna blev extra tuffa om de sprutades direkt in i ryggmärgen, men låt oss då också hoppas att de blev extra effektiva! Kram!

Anna, Fair and True sa...

Stackare! Men det är ju detta som kommer göra dig frisk! Men jag lider med dig under tiden!

Anne sa...

Åh, fina fina du. Vilka tunga dagar du haft. Hemskt, hemskt. Rena mardrömsdagar. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du i skrivande stund (måndag) har det BÄTTRE. Det kommer bättre dagar, det BLIR bättre men det är verkligen skit och hemskt allt du ska igenom. Men det blir bättre! Även om det känns långt borta när bara en timme känns oändlig och med plåga, så tar du dig hela tiden närmare målet att bli frisk igen och slippa alla cellgifter och behandlingar. Sakta men sakta men SÄKERT.

Jag hoppas också att du ska få din port väldigt snart, för då ska det förhoppningsvis (som jag förstår det) i alla fall slippa de här besvären med att bli stucken.

Jag kan verkligen förstå du måste vara helt slut, totalt slut just nu. Av allting. Hoppas att huvudvärken och illamåendet lättat betydligt nu.
Jag skickar styrka och kraft till dig, många många kramar!
Och TACK till din fina Johan som tog på sig uppdraget som spökskrivare!

Anonym sa...

Stor varm styrkekram från Gabriella i Trelleborg!

ps.Du är skitduktig!!

Fia sa...

Det är vidrigt när de som ska vara proffs inte är det. Gör helt klart för sjukhusledningen vad du gick igenom. Bums. Eh..kanske kan din spökskrivare ta hand om det?

Nu är du mitt inni den tunga, sega perioden när de bombarderar dig från höger till vänster och uppifrån och ner med cellgifter. Du kommer att se tillbaks på den här tiden som en veritabel skitperiod av ditt liv. Tro mig. MEN den går ÖVER. Så glöm denna tid. Så snart du kan.

Se till att om du ska nya nålar satta att det ALLTID sker på denna sköterskas pass, om det inte kan hända, ta henne åtsidan och se vem HON rekommenderar om hon inte är i tjänst. Hon VET vem som kan detta lika bra som hon. Ge dig inte. Det är din kropp.

Kämpa på nu gumman. Det kommer att bli sämre nu ett tag, men sedan blir det bättre. Jag önskar att jag inte skulle behöva skriva det, men just nu går du förmodligen igenom ett helvete med de gifter de tryckte rätt in i din ryggmärg. Det positiva är att du har en läkare som fattar tuffa beslut. Hon/han vet vad de gör.

Håll ut. Det blir bättre. Om ett tag. Ett litet tag på det stora hela. Du har ett långt liv framför dig.

Se det så här - detta är en jävligt tuff erfarenhet som du kommer att ta med dig resten av livet. Saker som innan var irriterande eller t o m jävligt jobbiga kommer inte att vara så svåra, för du vet. Du vet att det kunde vara otrevligare. En hel del t o m.

Bamsekramar till dig och Johan,
Fia

Svensk chekchouka sa...

Raderna värker, det lâter jobbigt. Läkare glömmer ibland att de har ett psykologiskt ansvar över sina patienter, otroligt beklämmande.
Stor kram!