2010-07-19

Jag går och sover, OK?

Om ni har kollat med ett halvt öga på mina Twitter/Facebook-uppdateringar på sistone så har det varit ett herrans gnäll att jag inte kan sova, vaknar fyra-fem eller till och med sex gånger per natt och är allmänt eländig som människa.

Igår kväll tog jag en sömntablett och somnade vid halvtio-rycket, bara för att vakna igen vid halv elva. Då blir man något sur. Men, då tyckte jag att jag hade lösningen: istället för att ta en liten tramsig sömntablett, så tar jag två! Ha-ha! Listigt va!? Så jag tar en till.

Efter de vanliga snurrerierna ("det är för varmt, nej nu blev det för kallt, fan nu killar det i benen igen, hur många kuddar ska jag ha; två eller tre, bort med den där filten, jag måste nog ha en bandana i alla fall, nu blev det ju som en bastu här....")

Som en parantes kan här sägas att sedan jag blev sjuk så har jag oerhört svårt att reglera min egen kroppstemperatur. Jag både fryser och svettas lätt, gärna båda på en gång och värst är huvudet, som jag förmodar levt ett skyddat liv under den röda kalufsen men som nu plötsligt får klara sig själv och gör faktiskt inget bra jobb måste jag säga.

Alltså. Jag hade mitt vanliga duntäcke, två kuddar och pyjamas med tillägg av en styck bandana eftersom jag märkt att jag blir väldigt kall om huvudet när AC:n drar igång som värst.

Det tar en liten stund att somna, klockan hinner nog bli elva skulle tag tippa på, men sen minns jag inget mer, och vaknar vid kvart över fem (tjo-hoo! det är ju nästan förmiddag ju!) och tänker att det här var ju the shit, så här ska jag göra jämt så får jag äntligen sova som folk!

Sen får jag höra av Johan, att efter jag somnat har jag snurrat ännu mer med täcken och kuddar innan jag slutligen kom till ro. Dessutom hade jag gått upp på toa runt halvt två, högt och ljudligt skällande över "de där #p-iiiii-p# tabletterna som minsann inte fungerar", och att han hade fått hjälpa mig tillbaka från badrummet för han tyckte att jag gick så ostadigt...

Av detta har jag inget minne alls.
Jag har alltså gått i sömnen, för första gången på dryga trettio år.

Men så länge jag inte går ner och försöker laga mat och bränner ner huset eller tar ut Märtan på en tur längst kvarteret och kraschar in i ett av grannhusen så får vi väl vara tacksamma antar jag. Sånt har man ju hört talas om.

6 kommentarer:

Gunilla sa...

Och jag gnäller om mina nätter! Och hur många tabletter tog du? Tre? /Ha det!

Victoria sa...

Gunilla: Nej, så långt gick det inte - men två små sömntabletter blev det!

Desiree sa...

Ja du har det inte lätt. Men uppenbarligen så funkade två tabletter riktigt bra så bra att du gick i sömnen. Det är ju väldigt frusterande då man inte får sova fast man vill sova och behöver sova. Jag har periodvis haft både problem med att somna eller att ha vaknat för tidigt. Ha ha du har iallfall underbar humor, kvart över fem är nästan förmiddag ;-)
Det ska jag tänka på nästa gång det händer mig.
Kraaam!

Saltistjejen sa...

Sömnproblem är bland det värsta "varje-dags/natt-problemen" man kan ha tycker jag. För lite sömn kan få den bäste och starkaste på fall. Så att du tog två tabletter var nog bra. Men jag förstår om det kasnke känns lite läskigt att veta att mn gjort saker som man inte har ngt som helst minne av... Hoppas att det blir bättre med sömnen när alla dina behandlingar är över. Just nu är din kropp i krig och det vet man ju att just soldater i rkig kan ha problem med sömnen....!
Stor kram och jag tänker på dig idag!!!

mallan sa...

Ja, får man inte sova så är det skitjobbigt och då får man gnälla!
Men hade jag varit du så skulle jag sätta lås på grytskåpet och låsa in bilnycklarna ;) hihi.

Håller tummarna för att du sover bättre inatt och inte vandrar omkring och svär!

Kram!

Renathe Schneider sa...

Jag skickar John Blund till dig i kväll!