Att få cellgifter med nål in i hjärnan, alltså.
Först tvättade han stället där min reservoar är och sen stack han med en liten, liten butterfly-nål, det är en nål som har två små "vingar", som jag förmodar är till för att stabilisera nålen (ska den sitta inne längre, tejpar de på just vingarna). Nålen ser ut så här:
Han drog ut vätska först, det såg ut som vatten! Jag trodde att det skulle vara lite rosaaktigt eller nåt, men inte! Det är inte alla som sett sin hjärnryggmärgsvätska minsann! Nåväl, sen sprutade han in Methotraxate, samma illa gula cellgift som jag fick på sjukhuset förra veckan. Sen spolade han med lite saltlösning så det skulle bli samma mängd in som ut, så att säga.
Ungefär så här:
Det gjorde knappt ont alls, det bara stack till lite, lite grann och sen kändes det knappt. Det enda som var lite obehagligt var att jag kunde höra ett "glugg glugg glugg-ljud" när vätskan rann ner i den tunna slangen. Det var en väldigt konstig känsla att höra det ljudet liksom mitt inne i huvudet...
Ja ja. Två gånger i veckan i sex veckor sammanlagt ska det här göras.
Nästa gång är på torsdag eftermiddag. Jag lär bli van och inte lipa av rädsla som jag gjorde idag.
Bägge bilderna i dagens inlägg är hämtade från Wikipedia.
11 kommentarer:
Methotrexate, blä, det var det jag fick i många år mellan 1998 och fram till 2007. Men mitt var i tblettform så inte like illa som högkoncnetrerat dropp. Fy vilken läskig känsla ändå, att liksom höra droppet inne i huvudet sådär! Skönt att du verkar pigg och på G ändå, det är ju inte kul att vara med om allt det här alls. Du är så stark! Många kramar från ditt Fan i Bradenton
Du får då vara med om mycket! Skönt att det är gjort och att du nu vet hur det går till och hur det känns.
Kram från CT
Du e bra modig! Det får mina egna funderingar om methotrexate att förvandlas till fjuttiga harpluttar!! Jag äter methotrexate fast av en helt annan anledning. Det används nämligen även till att behandla (finns ingen bot) reumathoid arthritis. Så jag knaprar de små rosa pillren varje söndag. Nu är dosen man får när man har RA mycket mindre än när man har t.ex. cancer men jag höll ändå få att få panik när jag läste alla biverkningar och sånt.
Men det förvandlar mitt pillerknap med lite ätsvårigheter nån dag i veckan till ingenting när jag läser vad du får vara med om! Jag är så himla impad av din styrka och din förmåga att skriva om det hela som du gör. Jag uppskattar det massor, din styrka är väldigt smittsam! :-D
Vad skönt att höra att det gick bra och inte alls var så farligt som du hade trott. Men jag vet precis hur det är då man inte riktigt vet är man ju livrädd och oroar sig för att det ska göra ont och vara mycket obehagligt. Men nu slipper du vara orolig. Du vet att det går rätt bra och smidigt. Du ska snart se att de sex veckorna är avklarade. Du kommer ju helt ha kommit över din nålskräck efter alla dessa behandlingar vet ja.
Kram!
Underbart att det gick bra och framförallt att det hela är något avdramitserat för din del inför nästa omgång! Just rädsla inför det okända kan växa till enorma proportioner. Nu vet du vad det handlar om och även att de som utför det hela är duktiga!!! BRA!
Dessutom är det bra att cellgiftet kommer direkt där det ska verka!!
Du är en så stark tjej Vic och jag beundrar dig verkligen!
Stor bamsekram!!!!!
Läskigt! Heja dig! Jag blir mest stum när jag läser allt du får gå igenom... Hoppas att du slipper allt så snart det bara går och får tillbaka din vardag utan sjukhusbesök hela tiden.
Sköt om dig och kicka ut de elaka cellerna fortast möjligt! Kram!
Och gratulera din supermake i efterskott! Grattis! :)
Å,en sån modig person du är! Det behövs förstås när man ska tackla sån svår sjukdom. Jag, som hittills är frisk, men har sett mycket under ett livs sjukhusarbete, tror inte att jag har samma kurage. Jag finner det svårt att skriva till vänner som jag vet kämpar på samma sätt. Ord räcker inte till.
Monica P
Det är så jag lipar! Fast mest av beundran och för att du går igenom så mycket. Heja dig, verkligen heja dig! (det kan inte sägas nog med gånger...)
Kram!
Så skönt att det mest var läskigt och att det inte gjorde så ont i alla fall. Det är ju värst när det är både läskigt och gör ont!
Hoppas att du hinner vila upp dig tills på torsdag!
KRAMAR!!!
Vad skönt att det gick bra! Det ser onekligen lite läbbigt ut...
Låter läskigt att höra droppet i huvudet så där...
Kram kram kram på dej!
Fjärilsnålen var ju söt! Du får fokusera på det!
Skicka en kommentar