Nu händer det saker

Vi ska vara på sjukhuset i morgon bitti klockan sju (ingen sovmorgon där inte, ha ha!) och tid för operationen är satt till nio. Om sanningen ska fram försöker jag tänka så lite som möjligt på det eftersom blotta tanken på att någon, hur skicklig han än är, ska borra i mitt skallben och sen föra in en tunn slang in i mitten av min hjärna, gör att jag börjar lipa av oro gränsande till panikångest.

Som om det inte vore nog med operationen, vill min cancerläkare starta direkt med behandlingen med de superstarka cellgifterna nu när jag ändå är på sjukhuset. Jag kommer alltså ligga ungefär ett dygn för observation efter operationen, och samtidigt kommer de ge mig massor av vätska för att förbereda mig inför cellgiftsbehandlingen. Sen kommer behandlingen starta och jag blir kvar på sjukhuset i fyra till fem dagar. De kommer ge mig massor av olika mediciner för att skydda min lever och mina njurar, jag får medel mot illamående och mer dropp eftersom jag nästan helt säkert kommer få otäcka blåsor i munnen av gifterna. Säkert får jag en massa andra mediciner också.

Jag vill inte vara gnällig eller otacksam, men det här hade jag faktiskt velat vara utan. Men nu är det som det är och det är bara att gilla läget och göra som läkarna rekommenderar. De vill ju att jag ska bli frisk och där har jag inget att invända.

Jag har en känsla av att jag nu är på väg ner i det djupaste hålet på den här resan. Vi får se när jag kan börja klösa mig upp ur hålet igen, men jag är säker på att med er hjälp kommer det gå fortare än det skulle göra annars. Era gulliga kommentarer får mig alltid att le och bli varm i hjärtat, hur ledsen och nere jag än är.
Nästa gång jag skriver här har jag förmodligen en käck kompress på huvudet, kanske bli det ett nytt mode?! ;o)

Många kramar och på återseende!

- Direkt från Victorias iPhone

Location:Finamore Cir,Lake Worth,USA

HURRA på födelsedan!

Idag, den 7:e juli, fyller världens bästa syster år:

Bilden är från förra året, hittade ingen bättre. Sorry, Siss!

Hon är bara bäst. Jag älskar henne. Jag har en sån sabla tur att vara släkt med henne. Hon borde få en guldmedalj. Och guldstjärna.

Grattis på födelsadagen Sarah. Jag saknar dig, mer än du någonsin kan ana.
Kramar//syrran

Men är hon högfärdig eller...?

Nope.

Jag läser alla era kommentarer. Jag ler, blir varm i hjärtat och gråter till och med ibland en skvätt av alla era kloka, snälla, fullkomligt underbara kommentarer.

Men jag har inte möjlighet att svara på alla.
Om någon ställer en direkt fråga ska jag försöka svara.

Jag hoppas att det är OK med er.
Som jag har det nu orkar jag helt enkelt inte, så är det bara.

Det var bara det jag ville säga.

Nytt denna veckan

Måndag igen och ny vecka.
Förra veckan var inte rolig, jag har varit väldigt trött och haft huvudvärk hela tiden.

Som ni kanske vet hade vi en tid för att träffa en specialist nere på ett sjukhus i Miami förrförra veckan.

Hon sa att mina prover tydde på att cancern hade gått upp i hinnan som omger hjärnan. Därför rekommenderade hon att en sk Ommaya Reservoir ska opereras in i mitt huvud. Man borrar hål i skallbenet och sätter in som en liten knapp under huden. Från knappen går en tunn kateter ner i de vätskefyllda områdena i hjärnan.
Min cancerläkare kan sedan spruta in cellgifter med en nål direkt i hjärnan via den lilla knappen i huvudet. Det tar bara en kvart och ska ge minimalt med bieffekter. En annan sak som är bra är att han gör det på samma ställe som jag får mina vanliga cellgifter, jag behöver inte åka ner till Miami för att göra det.

Dessutom vill de att jag ska få extra starka cellgifter utöver de vanliga, jag kommer då att läggas in under fyra-fem dagar eftersom man kan bli ganska dålig av dessa starka gifter. De vill kunna ge till exempel blod, plättar, plasma, dropp, mediciner mot illamående och annat som kan hjälpa mig klara av behandligen så bra som möjligt. En vanlig bieffekt är att man får otäcka blåsor i munnen av cellgifterna och får svårt att äta, därför vill de att man ska vara på sjukhus och få dropp så man får i sig tillräckligt med näring.
När den behandlingen ska starta vet jag inte riktigt, men om mina värden är tillräckligt bra (vi ska på provtagning imorgon) kommer Ommaya Reservoiren sättas in på torsdag.

Som ni säkert förstår är jag rätt orolig inför detta. Att tänka sig att någon ska in och rota i min hjärna känns inte bra, men samtidigt vet jag att det är nödvändigt för att jag ska kunna bli frisk igen.

Idag känner jag mig riktigt pigg, inte alls mycket huvudvärk och jag har sovit hyfsat inatt. Vi ska strax åka till sjukhuset på ett Pre-Op möte om torsdag och efter det kanske vi går och tittar på bio.

Kramar/Vic

Tacksam

Idag har varit en bra dag. Jag har kunnat äta både frukost, lunch och middag, jag har varit skapligt pigg och inte haft så ont i huvudet som tidigare dagar.
För detta är jag ödmjukt tacksam.

Jag är också tacksam för er läsare som ständigt skickar mail och kommentarer som gör mig glad och rörd.
Utan er vore den här bloggen intet.

TACK från djupet av mitt hjärta.

Imorgon kommer förhoppningsvis ett inlägg om vad veckan ska bjuda på.


- Direkt från Victorias iPhone

Jag har fått paket

Petra och Anne har skickat fina saker till mig på posten.
Det betyder mer för mig än ni någonsin kan ana.

TACK.

Ni är de bästa, tjejer!