Osnuten...

...är jag inte. Vaknade vid fyra med täppt OCH rinnande näsa. Så var det slut på den sömnen. Jag har ett berg av snorpapper på nattduksbordet och trots supermjuka pappersservetter värker näsan av allt snyt och det där otäcka genomskinliga rinnet från näsan som svider likt syra.

You can call me Stopplyset.

Idag ska jag skjutsa Isak till skolan (om han inte har för ont i magen), sitta ute på parkeringen efteråt för att försäkra mig om att allt går bra. Kräks han så kan jag vara inne på skolan på två röda och hämta honom. Jag börjar faktiskt bli lite less på det där. Varför hittar inte doktorerna något? Blir han inte bra snart så... vet jag inte vad jag ska göra. För er som inte vet det så kräks han på mornarna, på väg till skolbussen eller när han sitter på sin första lektion. Han går till skolsköterskan som ringer mig och jag hämtar. Han sover resten av förmiddagen och piggnar på sig frampå eftermiddagen. Han har sammanlagt varit i skolan en dag på denna och förra veckan. Det fungerar inte!!

Jag frågar och frågar om det är något som är fel med skolan, om han inte trivs, om det är någon som är dum, om det är för mycket läxor eller prov. Han säger att allt är bra. Jag envisas och tjatar om att han kan berätta allt för oss, om vi inte vet om något är galet kan vi inte hjälpa. Men allt är bra, säger han. Jag vet att han har kompisar, han pratar med dem på telefon, de är här och de (nu höll jag på att skriva "leker" men det gör de ju inte. De "hang out" och spelar TV-spel) har kul ihop. Han sover över och de åker och spelar paintball, han kommer hem och visar stolt upp blåmärkena. Idag hoppas jag att allt kommer fungera.

Idag är det meningen att de ska komma och börja gräva poolen, vad spännande det ska bli! Fast Johan har blivit lovad att grävning, armeringsjärn och cementgjutning samt inspektion på hela klabbet skulle vara klart till fredag eftermiddag, det tror jag allt när jag ser det.

Igår var jag på WW, hela 0.8 pounds ner, hrm, inte mycket men neråt i allafall. Jag ska ta ett allvarligt tag i det här nu, jag känner mig som en riktig fläskfia och ville ju vara smal och fin till Sverigeresan om två veckor. Men något kilo till kanske jag ska kunna åstadkomma tills det är dags att åka. Nästa mål blir Sverigeresan i juni/juli, då hoppas jag vara en god bit på väg mot mitt nya, smalare jag. jag har gått upp 10 pounds sedan jag blev frisk och det gillar jag inte. Fast att få cancer kan jag tala om är det allra sämsta sättet att gå ner i vikt! Hellre en knubbsäl och frisk än smal och sjuk.

Nu är klockan snart halv sju och det är strax dags att väcka barn och börja dagen. Fast för min del började den ju för nästan två och en halv timme sedan.
Det blir nog till att föröska sova lite middag idag om jag ska orka vara vaken efter klockan åtta ikväll.

God morgon!