Och nu över till något helt annat.

Tänk er den idylliska scenen.

Söt svart katt.
Söt svart, långhårig katt.

Glad mamma.

Söt svart långhårig katt lite dålig i magen.

In från vänster:
Toapapper.
Vatten.
Sax.

Inte längre så glad mamma med slingrig söt svart långhårig katt under armen.

Tänk sen heltäckningsmatta.

Tänk fläckborttagningsspray, fula ord och letande på dator efter firmor som gör rent heltäckningsmattor.

Ridå.

Vadå DISCO???

Jag ska åka på SWEAs regionmöte uppe i Toronto nästa vecka och jag har haft en hel del ångest över vad för kläder jag ska ha på mig. Som jag säkert redan har berättat tar åtminstone Florida-Sweorna varje tillfälle i akt att klä upp sig till tänderna med juveler och bling så det står härliga till.
När det då är jubileumsmiddag så har jag inte tyckt att jag var helt fel ute när det skulle vara så även denna gång.

Häromdagen kom ett välkomstbrev där det stod, och jag citerar:

"Om du funderar vad du ska ha på dig så skulle 'Disco inspirerat' passa perfekt."

Disco??

Vad har man på sig då?

HJÄLP!!!

Första april, men det här är minsann inget skämt!

Den här dagen börjar sannerligen inget vidare.
Jag har sovit väldigt dåligt inatt, det har varit katter i sängen, jag har legat illa så det känns som om ryggen är av och så är jag lite orolig för att Johan (som kom hem från London i fredags) ska smitta oss andra med vad det nu är han har (feber, frossa, snuva, hosta, you name it). Dessutom vaknade jag rent okristligt tidigt och kunde inte somna om, på grund av ovan nämnda orsaker. Tvi.

Nåväl.
Nu är jag i alla fall uppe och har läst lite bloggar, planerat frukosten och vad som blr göras idag.

- Ny cykel till Elias ska inhandlas, han har fullständigt kört skiten ur den han har haft och när vi lämnade in den för lagning fick vi till svar att det skulle kosta mer att försöka reparera den än att köpa ny.
- nya laddarsladdar till iPhone/iPad. Den rackarkatten LeeLoo har börjat tycka att det är jättekul att gnaga på just såna sladdar, så nu funkar ingen av mina två som jag har. Johan och också fått köpa nya sladdar, både till Isaks och sin egen telefon (som han blev av med i UK, förresten, den måste har ramlat ur hans ficka någonstans. SURT.)
- Tvätta och stryka. Inga kommentarer.
- Köpa fler "förkylningstabletter" till Johan (och till oss??), det finns några bra om jag naturligtvis glömt vad de heter, men de är typ illoranga som man ska ta på dagen och sen mörkgröna till natten (man blir lite dåsig av dem och sover bättre).

Och jag som hade hoppats att vi skulle kunna gå ut och äta och så gå på bio allihop.
Glöm, glöm.

Men inget blir bättre av att sitta och gnälla.
Sudda sudda, sudda, sudda bort min sura min!!

Hämta ett glas kallt gott vatten och kör på med nästa inlägg i serien "Böcker A - Ö", petar fortfarande med B eftersom jag inte hade läst alt glömt bort handlingen i en av böckerna så jag var tvungen att läsa den (igen?).
B-inlägget kommer alltså snart.

Om frukostomeletten blir god idag med kommer receptet på matbloggen under dagen också.

Nu är jag lite sur, alltså

Eller irriterad är kanske det rätta ordet.
Intresseklubben vet ju redan att BÅDE vår AC, diskmaskin och torktumlare trilskas. Johan ringde bolaget där vi har vår försäkring för att få hit folk som kunde fixa grejorna. Att skicka folk som skulle kolla AC och diskmaskin var inte några problem, men torktumlaren det var en annan femma det.

"Den fungerar ju, då kan vi inte komma och laga den!"
Men vad ända in i alla glödheta och tusen små hoppande djävlar, maskinen låter ju som en brunstig tonårsdinosaurie på ecstasy! Man kan inte vara i tvättstugan när tumlaren är igång och vill man titta på TV och inte är expert på läppläsning får man vrida upp ljudet till oanade höjder så att man ska ha en sportslig chans att förstå vad som pågår. Men tumlar, det gör den ju. Så den kan de inte komma och laga. Så nu får jag köra skiten ur den så den går sönder på riktigt. Jag kanske ska tumla lite sten...?

Bajs.

Fast bilen går bra.

Hallå, Saida...?

Snart är det första advent (vi ska bara "klara av" Thanksgiving först) och jag längtar efter att få släpa fram alla lådor med julpynt som vi har! Om jag minns rätt är det sju eller åtta stora plastlådor, julröda med gröna lock, inköpta på Target för två år sedan.
Elias och jag har också varit och köpt en ny gran, den gamla började bli lite skamfilad. Jag hoppas att missarna har lite mer vett i år (hrm... det sista som lämnar människan är ju hoppet, heter det) och lämnar gran och kulor i fred.

Ett smolk i bägaren dock:
Jag har försnillat mina bästa julskivor! Jag menar, utan julmusik, ingen julstämning!
Främst saknar jag min CD med Ital Skurk, "Fira jul ifred" tror jag den heter och jag köpte den på DesignTorget för ett antal år sen. Sorg och elände. CD-skivorna har varit borta i två år och jag fattar inte vart de tagit vägen!? Jag har letat på alla ställen jag kunnat tänka mig att de skulle ligga och sen på en massa andra ställen där de inte borde ligga och sist på de ställen där det är helt otänkbart att de skulle kunna ligga och ingenstans är de!

Ledsen tjej.

Inne i en svacka

Längst nere på botten, kan man säga.
Ingenting är roligt, jag vill inte gå någonstans, göra någonting, bara vara hemma och kura i min lilla bubbla.

Det som förut var roligt är plötsligt jobbigt och inte alls kul.
Att sjunga i kören, som förut var så himla trevligt, har blivit ett stort måste som inte varit där tidigare. Jag tror att jag ska gå ur kören, kanske känns det bättre till våren, då kanske jag kan gå med igen. Men nu känns det som sagt bara jobbigt.

Att vara bjuden på fest (en bar mitzva, för att vara exakt) tycker väl de allra flesta skulle vara skojigt. Men inte jag. Inte just nu. Jag som för en gångs skull har fixat både kläder och skor som jag tycker jag blir fin i och killarna har sina kostymer och de kommer bli så himla stiliga. Men jag vill inte gå. Det kommer säkert bli bra när vi väl är där, men just nu känns det som ett oöversigligt hinder att åka dit. Faktumet att jag inte känner en enda människa där hjälper inte till.

Jag håller på med mitt sista nummer av SWEA-Bladet (och det ska jag säga är är tur att det är sista tidningen, för nu är inte ens det roligt längre) och jag är utled på det. Men som tur är är det bara ett par små ändringar, sen ska eländet till tryck. Efter det ska det klistras adressetiketter och postnummersorteras och tjong iväg till posten med dem. Så var jag av med det och min tid som redaktör är över.

Som vanligt krånglar magen när den känner att något inte är rätt.
Allt är bara ledsamt. Gråten ligger och lurar i halsen.

Nu måste jag läsa i min bok som vi ska läsa till bokcirkeln nästa vecka - och för ovanlighetens skull tycker jag inte särskilt mycket om boken. Därför går det långsamt, jag läser ett par kapitel åt gången och lägger sedan undan boken. Jag kommer liksom inte in i den och finner inget nöje i att läsa. Ännu ett MÅSTE som staplas till de andra, inget stort i sig men tillsammans blir de en stor hög som skymmer solen. Men bokklubben ska jag absolut fortsätta med för det är verkligen supertrevligt att träffa de andra i cirkeln och prata, om både boken och allt annat mellan himmel och jord.

Jag inser mer och mer att jag inte är en person som trivs med att ha mycket att göra. Jag ser inte utmaningar som något odelat positivt. Jag vill inte få mina rutiner ställda på ända.

Jag beklagar om det här inlägget blir så gnälligt, men det är så det känns just nu. Bara de två följande veckorna är över, så kanske det känns bättre.

Ses, kompisar.

Eeeh...?

Jag brukar läsa horoskop när jag mot all förmodan får tag i en aktuell tidning (det betyder ju otur att läsa gamla horodskop, det vet du väl!?) men tar det hela med en femikilos säck salt.

Döm om min förvåning när jag kommer till KonstgreppsKarins sida, och där hade hon skrivit som följer på Vågen:

"Ditt hem kommer i veckan behöva saneras, då hela ytan drabbats av djungel-fukt. Om du rannsakar dig själv inser du det att det faktiskt var ditt fel, men försök ändå få ut kostnaden på hemförsäkringen."

Och vad tror ni händer just i detta nu...?

Jo, detta:

Våra AC:s fungerar inte om de ska och vi har hit två snubbar som ska göra rent alla lufttrummor och kolla att allt funkar. Domen: Det är slut på freon i den ena AC:n och det är mögel överallt OCH det är vårt fel för vi har inte underhållit prylarna som man ska (men om man inte vet att man ska göra det så är det inte så lätt...). Nåväl. Att försöka få ut några pengar på hemförsäkringen kan vi glömma. 1.700 dollar ska hela spektaklet kosta och då fick vi ändå en massa rabatt.

Jag kommer alltid, alltid tro på vad Karin skriver i fortsättningen. Amen.

En dålig mamma - UPPDATERAD

Nu känner jag mig som världens sämsta mamma. De ringde från skolan - Isak hade kräkts igen. Jag fick prata lite med honom och hans sa att han hade ont i magen och var lite snurrig i huvudet.

Jag bad åt honom att gå tillbaka till klassrummet.
Om han skulle kräkas en andra gång (vilket han aldrig gjort) skulle han be sköterskan ringa igen, så skulle jag hämta honom.

Jag har ont i magen, så dåligt samvete har jag.
Men han måste gå till skolan. Det är snart de stora nationella proven och är han inte i skolan kommer han inte ha någon chans att föbereda sig. Men mitt mammahjärta gråter för honom.

Hoppas, hoppas att han piggar på sig, precis som han gör här hemma.

UPPDATERAT: Isak kräktes igen och jag åkte och hämtade honom. Vi får göra ett nytt försök imorgon.

Osnuten...

...är jag inte. Vaknade vid fyra med täppt OCH rinnande näsa. Så var det slut på den sömnen. Jag har ett berg av snorpapper på nattduksbordet och trots supermjuka pappersservetter värker näsan av allt snyt och det där otäcka genomskinliga rinnet från näsan som svider likt syra.

You can call me Stopplyset.

Idag ska jag skjutsa Isak till skolan (om han inte har för ont i magen), sitta ute på parkeringen efteråt för att försäkra mig om att allt går bra. Kräks han så kan jag vara inne på skolan på två röda och hämta honom. Jag börjar faktiskt bli lite less på det där. Varför hittar inte doktorerna något? Blir han inte bra snart så... vet jag inte vad jag ska göra. För er som inte vet det så kräks han på mornarna, på väg till skolbussen eller när han sitter på sin första lektion. Han går till skolsköterskan som ringer mig och jag hämtar. Han sover resten av förmiddagen och piggnar på sig frampå eftermiddagen. Han har sammanlagt varit i skolan en dag på denna och förra veckan. Det fungerar inte!!

Jag frågar och frågar om det är något som är fel med skolan, om han inte trivs, om det är någon som är dum, om det är för mycket läxor eller prov. Han säger att allt är bra. Jag envisas och tjatar om att han kan berätta allt för oss, om vi inte vet om något är galet kan vi inte hjälpa. Men allt är bra, säger han. Jag vet att han har kompisar, han pratar med dem på telefon, de är här och de (nu höll jag på att skriva "leker" men det gör de ju inte. De "hang out" och spelar TV-spel) har kul ihop. Han sover över och de åker och spelar paintball, han kommer hem och visar stolt upp blåmärkena. Idag hoppas jag att allt kommer fungera.

Idag är det meningen att de ska komma och börja gräva poolen, vad spännande det ska bli! Fast Johan har blivit lovad att grävning, armeringsjärn och cementgjutning samt inspektion på hela klabbet skulle vara klart till fredag eftermiddag, det tror jag allt när jag ser det.

Igår var jag på WW, hela 0.8 pounds ner, hrm, inte mycket men neråt i allafall. Jag ska ta ett allvarligt tag i det här nu, jag känner mig som en riktig fläskfia och ville ju vara smal och fin till Sverigeresan om två veckor. Men något kilo till kanske jag ska kunna åstadkomma tills det är dags att åka. Nästa mål blir Sverigeresan i juni/juli, då hoppas jag vara en god bit på väg mot mitt nya, smalare jag. jag har gått upp 10 pounds sedan jag blev frisk och det gillar jag inte. Fast att få cancer kan jag tala om är det allra sämsta sättet att gå ner i vikt! Hellre en knubbsäl och frisk än smal och sjuk.

Nu är klockan snart halv sju och det är strax dags att väcka barn och börja dagen. Fast för min del började den ju för nästan två och en halv timme sedan.
Det blir nog till att föröska sova lite middag idag om jag ska orka vara vaken efter klockan åtta ikväll.

God morgon!

Lite blandad småpanik

Insåg nu ikväll att jag inte har några byxor som passar att ha på gudstjänsten imorgon. De fina svarta jag har är för stora och så har jag ett par som är som svarta jeans och så ett par vanliga svarta highwater och så har jag en kjol också förstås men fan vad jag ser ut som en tant i den.

Jag provar och provar tills jag blir alldeles svettig och stirrig och tänker att jag nog ska ringa mig sjuk och krypa in under täcket och inte komma fram igen förrän på måndag morgon.

Inser sedan att det inte kommer att vara någon som kommer att bry sig om vad jag har på mig, alla kommer att glo på drottningen och prinsessan i alla fall. Och Lasse Berghagen.

Så det blir förmodligen något som jag trivs i och inte något som gör att jag känner mig som en stolpig kärring, som det kommer bli om det blir kjol och högklackat.

Så. Då var det bestämt.
Men jag har ändå ångest. Tänk om de andra kommer i balklänning, typ!?

Ay, ay, ay, sicket elände!

Jag är så förkyld, näsan rinner, ögonen rinner.
Det är svårt att sova för näsan är så täppt.

Det är ledsamt.

Dessutom har jag kräkts.
Inte jättemycket. Men ändå.

Tur att jag inte hade några storslagna planer för dagen.
Det blir nog mest en ligga-i-soffan-dag, kanske måste jag släpa mig till poolen ifall kidsen vill dit, men det orkar jag nog.