2011-04-06

En dålig mamma - UPPDATERAD

Nu känner jag mig som världens sämsta mamma. De ringde från skolan - Isak hade kräkts igen. Jag fick prata lite med honom och hans sa att han hade ont i magen och var lite snurrig i huvudet.

Jag bad åt honom att gå tillbaka till klassrummet.
Om han skulle kräkas en andra gång (vilket han aldrig gjort) skulle han be sköterskan ringa igen, så skulle jag hämta honom.

Jag har ont i magen, så dåligt samvete har jag.
Men han måste gå till skolan. Det är snart de stora nationella proven och är han inte i skolan kommer han inte ha någon chans att föbereda sig. Men mitt mammahjärta gråter för honom.

Hoppas, hoppas att han piggar på sig, precis som han gör här hemma.

UPPDATERAT: Isak kräktes igen och jag åkte och hämtade honom. Vi får göra ett nytt försök imorgon.

11 kommentarer:

Familjen Kruger i Sydafrika sa...

Du är ingen dålig mamma! Men jag förstår dig, vad gör man?!
Hoppas verkligen ni får ett svar snart på vad det beror på och att sonen kan fortsätta att gå i skolan som vanligt. Tycker så synd om honom! Att kräkas är ju verkligen det värsta som finns. Och pinsamt i skolan!
Lycka till!

em sa...

Nej, du är verkligen inte en dålig mamma - jag tror att du gjorde rätt. Förhoppningsvis kan du bryta den onda cirkeln om du stålsätter dig och inte hämtar honom varje gång.
Måtte han snart bli bättre!
Margaretha

Saltistjejen sa...

Åååå så jobbigt! Jag förstår precis!!!!!
Men inte är du en dålig mamma inte! Ibland måste man stålsätta sig som förälder. Men jag tycker så himla synd om honom också. Jag hoppas så att ni kan få veta vad som är fel. Och att ni då kan åtgärda det.
Många varma mammakramar!!!!

KARLAVAGNEN sa...

Sure baby att du är en dålig mamma. Knappast, eller hardly som ni säger over there. Du rockar fett som di unga säger i Sverige.

Nä, jag tror att du är en otroligt cool och jordnära mamma. Å så är du otroligt stark - men det visste du väl innerst inne? Tycker du gjorde helrätt, så slapp av litt och pyssla om dina söner när de kommer hem efter skolan.

anna of sweden sa...

Nej, vad jobbigt. Och vad jobbigt att inte veta vad det beror på.

Håller tummarna för att resten av dagen går bra.

Och du - du är en bra mamma. Okej?

Kram!

Anne sa...

Stackars liten, gullungen ska ju inte behöva må sådär och kräkas varje morgon. Förstår det känns i mammahjärtat och är urjobbigt.
Tänkte häromdagen fråga hur det är nu med pojken, du skrev i ett inlägg tidigare nämligen att du hämtat ut en ny magmedicin så det slog mig då att det är ett tag sen du skrev nåt så jag hoppades att allting var bra.
Förlåt om jag låter "på" och lägger mig i. Jag vet ingenting och kan ingenting. Men det låter som alla prover de gjort verkar bra och betryggande, att allting är bra och ingenting "större". Om jag försått det rätt. Som sagt, inte meningen lägga mig i här. Så vad tror du om det kan vara en efterreaktion på den jobbiga tiden ni gick igenom i fjol då du var sjuk. Nu kan alla slappna av, vara trygga för mamma är frisk igen så kanske nu det kan komma upp all den där oron och rädslan som fanns där tidigare. Lite som det där att när man är som mest stressad, upptagen och har fullt fokus på att hålla sig flytande och fixa nåt, då funkar allting men sen när det är över och man kan slappna av, då kommer migränen som ett brev på posten (som i mitt fall).
Hoppas du inte tycker jag lade mig i för mycket och försökte spela allvetare här. Men bara en tanke...

Sarahs sanningar sa...

Du är verkligen inte någon dålig mamma, du vill bara att han inte skall missa för mycket i skolan. Han är så stor att han kan säga ifrån om han är så dålig att han verkligen själv tror att han måste åka hem.
Kram på er alla

Victoria sa...

Gabriella: Jag hoppas att det går över snart, vi får ge den starkare medicinen ett par dagar på sig att verka ordentligt, sen får vi nog ta en vända till doktorn igen!

Em: Ja, jag tror att jag måste försöka få honom att stanna i skolan i fortsättningen - just idag gick det inte för han kräktes en gång till, så då ville jag inte att han skulle vara kvar.


Saltis: Jag hoppas att den starkare medicinen verkar nu så vi slipper det här. Jag tycker ockå väldigt synd om honom men han måste vara i skolan. Kramar!

Karlavagnen: Jag pysslar och pysslar ;o) och imorgon gör vi ett nytt försök.

Anna of Sweden: Okej! :o)

Victoria sa...

Anne: Inte lägger du dig i heller!! Jag har funderat lite på det där med att stressen kan komma upp såhär efteråt, det är ju inte alls omöjligt. Johan blev ju dålig på slutet, man kan nästan säga att i takt med att jag blev bättre så mådde han allt sämre när all oro och stress släppte. Som tur är försvann det nästan helt, så nu är han pigg igen! Kram!

Sarah: Ja, det oroar mig att han har varit borta så mycket, betygen blir lidande. Men mest av allt vill jag ju att han ska bli frisk såklart. Det här tär på oss alla men mest på honom. Kram!

josefina sa...

Vad jobbigt! KRAMAR till er! PS. Du är en jättebra och kärleksfull mamma!

franziengland sa...

Utan att känna dig, tror jag verkligen inte heller att du är något annat än en toppenmamma! Vi har tre barn varav den äldsta är 14 och därmed vår första tonåring. HUR mycket man än har hört om det, så tycker jag det är SÅ svårt. Inga stora saker, men småsaker HELA tiden, som gör att vardagen ibland känns så tråkig, mest för henne tänker jag. Hon säger dock också att allt är bra. Viktigaste rådet med tonåringar är att lyssna, men när man har barn som inte pratar. Vad gör man då? :) ? Hur hittar man balansen mellan att ställa krav och att inte pressa sina barn för mycket. Det är JÄTTESVÅRT tycker jag. Man vill att de ska få ut mesta möjliga av sina förmågor, men kanske bryr de sig inte själva. Inte just nu i alla fall. SÅ det är INTE lätt att vara förälder.
Jag menar inte heller att lägga mig i, men funderar på om han kräks på helgerna också eller bara på skoldagarna. Om det bara är i veckorna, borde ni kunna "pressa" honom lite på att ni inte köper att "allt" är bra och att han också borde se det mönstret... Jag har någon gång frågat min stora tjej om hon skulle vilja prata med någon utomstående, men hon ser inget behov av det. Jag tycker att hon utan anledning har så dåligt självförtroende och dålig självkänsla, men upplever att det är typiskt äldsta barn. Vet dock inte hur jag ska hjälpa henne alla gånger... Är Isak äldst?
LYCKA TILL! FÖRMODLIGEN blir det snart bättre, men när man är mitt i det känns det SÅ jobbigt. KRAM.