Januari
Året börjar med kyla, två plusgrader är inte mycket minsann. Det hann bli mitten av januari innan temperaturen skärpte sig så vi kunde sitta ute på baksidan och äta lunch utan att frysa häcken av oss.
Isak åker på skolresa till Washington D.C. med massor av andra femteklassare. De hinner se mycket på de korta dagarna de är där och han har mycket att berätta när han kommer hem.
Jag sydde ett lapptäcke som jag faktiskt blev riktigt nöjd med.
Februari
Första veckan i februari är det årsmöte för SWEA South Florida, som vanligt gör jag missen att inte tänka på att det kan vara kallt inomhus och tar inte med vare sig långärmat eller sjal och fryser mig igenom mötet. Jag blev anfallen av en lampa och fick en rejäl bula. Den 22:a hämtades nya missen LeeLoo hem från adoptionscentret.
Mars
Vi har köpt landets största byrå (den väger en bit över 100 kilo) och den ska krånglas upp på övervåningen. Tilltaget lyckas utan att något slår ihjäl sig, det tackar man för. Jag är anmäld på en Nikon-kurs nere i Fort Lauderdale men jag måste tyvärr erkänna att den inte var något vidare.
Min mamma och Johans föräldrar kommer och hälsar på.
April
Vi njuter i solen och våra gäster är fortfarande kvar.
I mitten av månaden bryter helvetet löst. Jag har varit oförklarligt trött och svag en längre tid, blött näsblod och fått stora blåmärken väldigt lätt. Efter otaliga provtagningar blir jag diagnostiserad med lymfom (alltså cancer i benmärgen).
Maj
Hela månaden går åt till operation (de tar bort en lymfkörtel i högra armhålan för att kolla exakt vilken form av lymfom jag har), provtagningar och blodtransfusioner. Jag ligger inlagd på sjukhus i flera omgångar och jag får cellgift för första gången. Det kommer totalt bli 21 cellgiftsbehandlingar innan året är slut. Mamma och svärföräldrarna åker hem och blir avbytta av min syster Sarah med make Mikael som kommer. Såret i höger armhåla blir infekterat och jag måste opereras igen och såret blir stort, jättestort. . Jag får en WoundVac, en sorts sug som sätts fast över såret. Det är besvärligt att duscha för den får inte bli blöt. Tre veckor efter första cellgiftsbehandlingen börjar håret ramla av
Juni
Min pappa Benny kommer över och tar med sig Isak och Elias till Sverige. De ska tillbringa hela sitt sommarlov där. Det kommer bli fruktansvärt tomt utan dem, men det här är det bästa för både dem och oss. Jag vill inte att de ska behöva se mig så här.
I slutet av månaden blir jag äntligen av med WoundVac:en, totalt tror jag att jag hade den i sju veckor.
Juli
Första veckan i juli får jag en Ommaya reservoar inopererad i huvudet. Den ska jag få cellgift i två gånger varje vecka ett tag framöver. Nu slipper jag att få giftet i ryggmärgen som jag fått tidigare. Jag påbörjar också en omgång starkare cellgiftsbehandlingar där jag måste ligga inne på sjukhus.
Jag fick en väldigt elakartad urinvägsinfektion, en som tur är får vi tag på min doktor, som skriver ut starka tabletter så smärtan försvinner nästan omgående är jag väl fått dem.
Augusti
Jag piggnar till så bra att jag åker med på studiebesök med SWEAdamerna till ”Oasis of the Sea”, ett jättestort kryssningsfartyg. Killarna kommer äntligen tillbaka från Sverige i sällskap med min mamma. Vad de har vuxit (killarna alltså, inte mamma)!!
Johan och jag firar tolvårig bröllopsdag med smarrig middag ute. I slutet av månaden är mitt sår under armen äntligen läkt, hurra!
September
Mamma åker hem efter en dryg månad, det blir så tomt, så tomt. Hela månaden är en ändlös sträcka med provtagningar, cellgiftsbehandlingar och annat elände. En ljusglimt kom dock: i slutet av månaden börjar håret växa lite, lite grann igen.
Oktober
Vi åker på bröllop i Seattle, det är roligt men väldigt tröttande. Halloween kommer och vi pyntar och grejar. Sarah och Mikael är här igen och hälsar på, de är så roligt att få besök!
Jag fyller år, men 42 är väl ingen ålder!?
November
Inget särskilt händer om man bortser från att jag fick min allra sista cellgiftbehandling.
December
Vi går på IKEAs julbord, jag är med på SWEAs julbasar (står i köket och gör mackor som ska säljas) och på eftermiddagen är det dags för luciatåget. Otroligt roligt men samtidigt väldigt tröttsamt.
Jag är inne för mitt sista benmärgsprov och nu är det bara att vänta.
Det är svinkallt ute och vi trotsar närvaron av två katter och sätter upp julgranen.
Den 20:e december kommer äntligen, äntligen beskedet vi väntat på: JAG ÄR FRISK!
