Vadnu? Makrill i tomatsås?

Som alla utlandsboende svenskar vet, så är det mycket man saknar från sitt mödernesland. Mat man tycker om och är van vid, till exempel. Marabou mjölkchoklad, färsk jäst, pärlsocker, pölsa, fiskbullar och hjortronsylt är bara några av de ting som mången utlandssvensk irrar runt i mataffär på mataffär och letar efter.
Ofta förgäves.

Vissa saker finns dock, exempelvis riktigt knäckebröd finns på Publix och även såna där små otäcka fiskar som man har i Janssons frestelse, vad de nu heter, jo ansjovis (sprats på engelska eller det otroligt lustiga Sprattus sprattus på latin) kan man hitta där om man letar ordentligt. Riktigt bra dagar har de faktiskt creme fraiche också men det är rätt dyrt och bara i fullfet version, ingen fjantlight där inte!

Annat kan man hitta på IKEAs matavdelning, till exempel prinskorv, Kalles kaviar, olika sorters godis, Västerbottenost och tunnbröd. Man lastar vagnen full med glatt hjärta och allt tunnare plånbok.

En sak som jag däremot inte hittat någonstans, är makrill i tomatsås. Det är ju en av de godaste frukostarna: två knäckemackor med makrill i tomatsås och gurka. Mmmmm...
Därför har familj och vänner som kommer över från Sverige snällt fått packa ner ett par burkar makrill så vi har kunnat få lite ordentlig frukost i oss. Tyvärr är ju burkarna förskräckligt små, så de räcker inte länge och sen står vi där igen, makrill-lösa.

Men igår, när jag vimsade runt på mitt lokala Publix och letade efter Mango chutney, hittade jag den här:

(Hey, mackarela!)

Jag blev lite försiktigt överlycklig, vågade inte riktigt tro min lycka eftersom jag flera gånger gått på en riktig nit när jag trott mig hitta något som var gott men som visade sig vara närapå oätligt.
Burken inköptes, fraktades varsamt hem och uppvisades för (den inte särskilt imponerade) familjen. När dagens frukost skulle förtäras var valet enkelt: knäckemackor med makrill och gurka! När burken öppnades fann jag mycket tomatsås (lovande, det måste vara mycket sås, annars blir det torrt och trist!) och sen tre små fiskar med skinn på, allså inte alls som makrillen jag är van vid.

På bilden är hela härligheten hälld i plastburk så det skulle bli lättare att fota.
Jag blev något skeptisk vid åsyn av skinn, men var inte sämre än att jag rådigt mosade ihop hela härligheten till det mojs som det måste vara för att få ligga på min frukostmacka.
Hm. Skinnet syntes fortfarande, som svarta bitar i röran. Man kanske skulle blunda när man äter?
Sen var det bara att modigt lassa upp på knäcket och lägga över lite gurka:

Ser riktigt lovande ut!

Och till min stora förtjusning smakade det inte alls så dumt! Neo blev som tokig när han kände doften så jag fick skrapa ur burken och mata honom med sked med den lilla tomatsås som blivit kvar.

Till denna frukostfest drack jag faktiskt isté, det trodde jag aldrig skulle hända men fick ett tips av en Swea på förra bokklubbsmötet:

Smakar riktigt gott, inte alls som kallt otäckt thé men inte heller blåbär, om det nu var nån som trodde det. Smakar mest som blandsaft faktiskt om sanningen ska fram. På baksidan kan man läsa att drickan inte innehåller någon juice alls men däremot naturliga aromämnen. Jodå. Så vill man ha blåbär får man ploppa i dem själv i glaset. Men riktigt gott ändå.

Så, nu har ni fått en fullständig redogörelse för min frukost (och jag förstår att intresseklubben har antecknat flitigt) och jag har också med glans klarat dagens mål att leverera ett foto om dagen.

Fler inlägg kommer snart till en dator nära dig.