...det sitter jag naturligtvis och gör nu igen.
Alla sjundeklassare i Elias skola ska göra ett Science Project, inlämning på torsdag.
Han har vetat om det i minst en och en halv månad. Tror ni att han hade gjort något alls på projektet medan jag var i New York? Nej, naturligtvis inte.
Hade inte jag börjat tjata och driva på så hade fortfarande inget varit gjort. Som vanligt.
Men nu har vi kommit en bra bit på väg, det mesta av själva experimentet är gjort och fotograferat.
Han har skrivit det mesta av texten som ska presenteras.
Den stora kartongarket som projektet ska presenteras på är inköpt.
Just nu är han på födelsedagsparty med bästa kompisen, bowling, pizza och tårta står på programmet.
Och här sitter jag och väljer bilder på ägg, letar clipartbilder på glada och ledsna tänder och funderar på en käck rubrik till det förbånkade projektet.
Jag som lovat mig själv att i år skulle killarna få göra sina projekt själva.
Nästa projekt ska han banne mig få göra alldeles själv.
Visar inlägg med etikett Skolan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skolan. Visa alla inlägg
2012-08-22
Inget särskilt
Det är lite trögt med inspirationen just nu.
Visst, jag fotar med telefonen som en tok och uppdaterar Instagram flera gånger om dagen ibland, tramsar runt på FB gör jag också. Det har också blivit ett par små inlägg på matbloggen.
Men här är det dåligt. Det känns liksom som om det inte händer något kul och intressant nog att berätta om. Men det är väl så kanhända, att livet inte är kul och intressant jämt..?
Nåväl. Vad har hänt då?
Jag har köpt nya glasögon, två par faktiskt! Det kanske kommer ett foto eller två på dem framöver fast förmodligen inte idag eftersom jag tog linser dagen till ära.
Jag har också börjat "Mitt Nya Liv" för femtielfte gången. Den här gången har jag bestämt mig för att det ska gå finfint, så det kommer det att göra också. Det är bara lite meck det här med att räkna kalorier hela tiden, rätt trist faktiskt. Och ännu tristare när man framåt kvällen, när man är sugen på något litet gott, inser att man har tio små ynkliga kalorier kvar som ligger i ett hörn och darrar och inte är bra för något. Lite gurka kan man få på sin höjd. Och gurka är fan inte godis!
Killarna har börjat skolan, nu är de båda i Middle school! Helt ofattbart. Första veckan går mest åt till att de får presentera sig och berätta lite varifrån de kommer och sånt, och så är det är det en massa regler som de ska följa - gör så, gör så, men inte så. Massor av papper kommer de hem med som jag måste läsa igenom och skriva under på heder och samvete och skriva en hel hög med checkar hit och dit. Det är tio dollar till science experiments och tio dollar till culinary arts och så tio dollar till en gympapåse... det blir lite med två barn. Men efter vad jag förstår är åtminstone donationerna avdragsgilla på skatten så det är väl nåt att vara glad för.
Johan är i Seattle den här veckan så det blir tomt och konstigt när killarna larvat iväg vid halv nio-tiden. Både missarna och jag går nästan och letar efter dem... Tomt och tyst.
Fast just idag är det inte så, städtjejerna är här och de rumstrerar just nu om uppe på övervåningen, de pratar spanska högt och snabbt, dammsugaren dånar och de dammar persiennerna så häftigt att det låter som om de kommer lossna från sitt fäste närsomhelst.
I eftermiddag har jag bokat service på SilverSara, det är väl oljebyte, kolla däcken och sånt. Jag hinner nog fixa mig lite lunch efter att tjejerna är färdiga och sen är det dags för mig att åka. Jag hoppas att det går fort så jag slipper sitta där och uggla halva dagen. Jag ska ta med den här månadens bokklubbsbok, "Armlös, benlös men inte hopplös" av Mikael Andersson, så jag kan läsa den en gång till inför mötet på måndag. Jag har iochförsig redan läst den, men det var nästan två månder sen och man hinner glömma bort en del på den tiden. Dessutom är det jag som är värdinna på mötet och då faller det på min lott att ta reda på mer om författaren, så det får jag ge mig på i helgen.
I morgon ska jag ge mig ut och handla de sista av grejerna som killarna ska ha i skolan, det var inte så himla mycket mer som behövdes faktiskt. Typiskt nog fick man absolut inte ha collegieblock - typiskt när vi köpt såna! Men de går alltid åt här hemma, men lite retfullt är det allt.
Samtliga lärare efterlyser "donationer", som babywipes, hushållspapper, kopieringspapper och sånt som kan tänkas behövas. Jag ska rota runt lite här i skåpen och se vad vi kan bidra med. Det värsta är ju att killarna måste släpa allt på bussen! Kankse jag skjutsar dem en dag så slipper de krångla med en massa kassar med grejor.
Nu låter det som tjejerna är klara där upp och är på väg ner i trappen, så det är dags för mig att avsluta. Vi ses snart i en dator nära dig!
Visst, jag fotar med telefonen som en tok och uppdaterar Instagram flera gånger om dagen ibland, tramsar runt på FB gör jag också. Det har också blivit ett par små inlägg på matbloggen.
Men här är det dåligt. Det känns liksom som om det inte händer något kul och intressant nog att berätta om. Men det är väl så kanhända, att livet inte är kul och intressant jämt..?
Nåväl. Vad har hänt då?
Jag har köpt nya glasögon, två par faktiskt! Det kanske kommer ett foto eller två på dem framöver fast förmodligen inte idag eftersom jag tog linser dagen till ära.
Jag har också börjat "Mitt Nya Liv" för femtielfte gången. Den här gången har jag bestämt mig för att det ska gå finfint, så det kommer det att göra också. Det är bara lite meck det här med att räkna kalorier hela tiden, rätt trist faktiskt. Och ännu tristare när man framåt kvällen, när man är sugen på något litet gott, inser att man har tio små ynkliga kalorier kvar som ligger i ett hörn och darrar och inte är bra för något. Lite gurka kan man få på sin höjd. Och gurka är fan inte godis!
Killarna har börjat skolan, nu är de båda i Middle school! Helt ofattbart. Första veckan går mest åt till att de får presentera sig och berätta lite varifrån de kommer och sånt, och så är det är det en massa regler som de ska följa - gör så, gör så, men inte så. Massor av papper kommer de hem med som jag måste läsa igenom och skriva under på heder och samvete och skriva en hel hög med checkar hit och dit. Det är tio dollar till science experiments och tio dollar till culinary arts och så tio dollar till en gympapåse... det blir lite med två barn. Men efter vad jag förstår är åtminstone donationerna avdragsgilla på skatten så det är väl nåt att vara glad för.
Johan är i Seattle den här veckan så det blir tomt och konstigt när killarna larvat iväg vid halv nio-tiden. Både missarna och jag går nästan och letar efter dem... Tomt och tyst.
Fast just idag är det inte så, städtjejerna är här och de rumstrerar just nu om uppe på övervåningen, de pratar spanska högt och snabbt, dammsugaren dånar och de dammar persiennerna så häftigt att det låter som om de kommer lossna från sitt fäste närsomhelst.
I eftermiddag har jag bokat service på SilverSara, det är väl oljebyte, kolla däcken och sånt. Jag hinner nog fixa mig lite lunch efter att tjejerna är färdiga och sen är det dags för mig att åka. Jag hoppas att det går fort så jag slipper sitta där och uggla halva dagen. Jag ska ta med den här månadens bokklubbsbok, "Armlös, benlös men inte hopplös" av Mikael Andersson, så jag kan läsa den en gång till inför mötet på måndag. Jag har iochförsig redan läst den, men det var nästan två månder sen och man hinner glömma bort en del på den tiden. Dessutom är det jag som är värdinna på mötet och då faller det på min lott att ta reda på mer om författaren, så det får jag ge mig på i helgen.
I morgon ska jag ge mig ut och handla de sista av grejerna som killarna ska ha i skolan, det var inte så himla mycket mer som behövdes faktiskt. Typiskt nog fick man absolut inte ha collegieblock - typiskt när vi köpt såna! Men de går alltid åt här hemma, men lite retfullt är det allt.
Samtliga lärare efterlyser "donationer", som babywipes, hushållspapper, kopieringspapper och sånt som kan tänkas behövas. Jag ska rota runt lite här i skåpen och se vad vi kan bidra med. Det värsta är ju att killarna måste släpa allt på bussen! Kankse jag skjutsar dem en dag så slipper de krångla med en massa kassar med grejor.
Nu låter det som tjejerna är klara där upp och är på väg ner i trappen, så det är dags för mig att avsluta. Vi ses snart i en dator nära dig!
2012-01-28
En ganska händelserik vecka för Elias
Det har varit en körig vecka för Elias.
Det har varit dags för projekt igen, och som vanligt är det jag som åker på att driva alltihop om det ska bli klart i tid.
I år tog vi ett ämne som han tycker är kul, dvs spela TV-spel. Han testade om pulsen går upp när man spelar olika typer av spel, och i så fall hur mycket det skilde sig från den normala vilopulsen. Vi tog också tid när det sprangs på löpbandet och cyklades på motionscykel, för att kunna jämföra. Både Isak och Elias var med och testade och jag tog tid och räknade pulsen.
Vi har jobbat med att sätta ihop projektet hel veckan efter skolan, och Neo vill som vanligt hjälpa till:
Elias ville ha en röd bård runt kanterna, men när den var ditklistrad och vi skulle sätta dit texten visade det sig att bården var för bred och att texten inte fick plats på ett snyggt sätt. Det var bara att sätta sig i bilen och åka upp till Office Depot och köpa en ny project board, tillsamman med en färdiggjord bård som vi klippte så den blev hälften så bred. När vi skulle sätta dit den blev det lite besvärligt eftersom jag hade trott att den var självhäftande, men så var det natrligtvis inte. När vi klistrade dit den böjde den sig i kanterna och såg inte klokt ut. Till slut klistrade vi på allt och la hela klabbet under tryck för att se om det kunde torka plant. Som tur är så blev det bra över natten och jag slapp få ett sammanbrott när jag såg den...
Igår, fredag, var det dags för inlämning och presentation av projektet, så jag skjutsade honom till skolan med projektboarden, hade han gått till skolan med den hade han nog hunnit tappa den ett antal gånger innan han kom fram och det vore ju synd om den skulle vara trasig och smutsig redan innan han hunnit visa den för fröken. Säga vad man vill om den lille gullungen, men han gillar att bolla med saker lite väl mycket, tycker jag.
Så här ser det färdiga projektet ut:
Presentationen gick bra, han var nöjd och både hans fröken och klassisar verkar ha tyckt att det var bra. Vi får väl se vad han får för betyg.
Johan och jag var tillsammans med en massa andra föräldrar bjudna till skolan i onsdags kväll, det var prisutdelning för de barn som hade utvecklats mest under förra året. Det var alltså inte så att de som var bäst fick pris, utan alla som hade blivit bättre under året, jobbat hårt och ansträngt sig, fick pris.
Ämnena var matte och läsning, och Elias fick en medalj för bägge. Fick man två medaljer fick man dessutom en pokal, så det var en stolt kille som tog emot medaljer och pokal tillsammans med många av klasskamraterna från förra året. Det är verkligen ett mått på hur bra läraren är tycker jag, att de kan motivera barnen att vilja bli bättre och jobba så bra de kan, utifrån sina egna förutsättningar. Alla kan inte vara små Einsteins, men om de visar att de vill och gör sitt allra bästa, fick de bevis på detta i onsdags. Det var många stolta föräldrar som var där och kameror och videokameror gick varma.
Här är Elias med sina priser:
Medaljerna syns inte, men de är där bakom pokalen.
Det har varit dags för projekt igen, och som vanligt är det jag som åker på att driva alltihop om det ska bli klart i tid.
I år tog vi ett ämne som han tycker är kul, dvs spela TV-spel. Han testade om pulsen går upp när man spelar olika typer av spel, och i så fall hur mycket det skilde sig från den normala vilopulsen. Vi tog också tid när det sprangs på löpbandet och cyklades på motionscykel, för att kunna jämföra. Både Isak och Elias var med och testade och jag tog tid och räknade pulsen.
Vi har jobbat med att sätta ihop projektet hel veckan efter skolan, och Neo vill som vanligt hjälpa till:
Elias ville ha en röd bård runt kanterna, men när den var ditklistrad och vi skulle sätta dit texten visade det sig att bården var för bred och att texten inte fick plats på ett snyggt sätt. Det var bara att sätta sig i bilen och åka upp till Office Depot och köpa en ny project board, tillsamman med en färdiggjord bård som vi klippte så den blev hälften så bred. När vi skulle sätta dit den blev det lite besvärligt eftersom jag hade trott att den var självhäftande, men så var det natrligtvis inte. När vi klistrade dit den böjde den sig i kanterna och såg inte klokt ut. Till slut klistrade vi på allt och la hela klabbet under tryck för att se om det kunde torka plant. Som tur är så blev det bra över natten och jag slapp få ett sammanbrott när jag såg den...
Igår, fredag, var det dags för inlämning och presentation av projektet, så jag skjutsade honom till skolan med projektboarden, hade han gått till skolan med den hade han nog hunnit tappa den ett antal gånger innan han kom fram och det vore ju synd om den skulle vara trasig och smutsig redan innan han hunnit visa den för fröken. Säga vad man vill om den lille gullungen, men han gillar att bolla med saker lite väl mycket, tycker jag.
Så här ser det färdiga projektet ut:
Presentationen gick bra, han var nöjd och både hans fröken och klassisar verkar ha tyckt att det var bra. Vi får väl se vad han får för betyg.
Johan och jag var tillsammans med en massa andra föräldrar bjudna till skolan i onsdags kväll, det var prisutdelning för de barn som hade utvecklats mest under förra året. Det var alltså inte så att de som var bäst fick pris, utan alla som hade blivit bättre under året, jobbat hårt och ansträngt sig, fick pris.
Ämnena var matte och läsning, och Elias fick en medalj för bägge. Fick man två medaljer fick man dessutom en pokal, så det var en stolt kille som tog emot medaljer och pokal tillsammans med många av klasskamraterna från förra året. Det är verkligen ett mått på hur bra läraren är tycker jag, att de kan motivera barnen att vilja bli bättre och jobba så bra de kan, utifrån sina egna förutsättningar. Alla kan inte vara små Einsteins, men om de visar att de vill och gör sitt allra bästa, fick de bevis på detta i onsdags. Det var många stolta föräldrar som var där och kameror och videokameror gick varma.
Här är Elias med sina priser:
Medaljerna syns inte, men de är där bakom pokalen.
2011-06-02
2011-06-01
Sista veckan i skolan...
...innebär för det mesta bara en massa kul, inga riktiga lektioner och en hel del avslutningskalas av olika slag. Igår var Elias på party med schackklubben, han hade kommit fyra i turneringen för fjärdeklassare i skolan och han fick en fin statyett som pris.
En stolt kille visar upp sitt pris.
Halsbandet fick han för att han hade läst många böcker under året.
En stolt kille visar upp sitt pris.
Halsbandet fick han för att han hade läst många böcker under året.
2011-04-06
En dålig mamma - UPPDATERAD
Nu känner jag mig som världens sämsta mamma. De ringde från skolan - Isak hade kräkts igen. Jag fick prata lite med honom och hans sa att han hade ont i magen och var lite snurrig i huvudet.
Jag bad åt honom att gå tillbaka till klassrummet.
Om han skulle kräkas en andra gång (vilket han aldrig gjort) skulle han be sköterskan ringa igen, så skulle jag hämta honom.
Jag har ont i magen, så dåligt samvete har jag.
Men han måste gå till skolan. Det är snart de stora nationella proven och är han inte i skolan kommer han inte ha någon chans att föbereda sig. Men mitt mammahjärta gråter för honom.
Hoppas, hoppas att han piggar på sig, precis som han gör här hemma.
UPPDATERAT: Isak kräktes igen och jag åkte och hämtade honom. Vi får göra ett nytt försök imorgon.
Jag bad åt honom att gå tillbaka till klassrummet.
Om han skulle kräkas en andra gång (vilket han aldrig gjort) skulle han be sköterskan ringa igen, så skulle jag hämta honom.
Jag har ont i magen, så dåligt samvete har jag.
Men han måste gå till skolan. Det är snart de stora nationella proven och är han inte i skolan kommer han inte ha någon chans att föbereda sig. Men mitt mammahjärta gråter för honom.
Hoppas, hoppas att han piggar på sig, precis som han gör här hemma.
UPPDATERAT: Isak kräktes igen och jag åkte och hämtade honom. Vi får göra ett nytt försök imorgon.
2011-01-19
Ett gott och färgglatt skolprojekt
Elias (och jag. mest jag faktiskt) har hållit på med hans skolprojekt de senaste veckorna. "Vårt" projekt gick ut på att tre påsar M&M´s skulle inhandlas på tre olika affärer. Alla godisarna sorteras efter färg och alla räknas för att se hur många av varje färg det fanns i de olika påsarna. Resultatet kan ni se i det otroligt snygga stapeldiagram vi förfärdigat.
Inlämningsdag är idag, onsdag, och jag är så jädra glad att bli av med det.
Men Elias verkar nöjd och det är huvudsaken.
Inlämningsdag är idag, onsdag, och jag är så jädra glad att bli av med det.
Men Elias verkar nöjd och det är huvudsaken.
2010-08-17
Första dagen i skolan
Isak börjar i sexan och ska åka skolbuss till nya skolan, Woodlands Middle School. Vi får inte följa honom till bussen för då är vi pinsamma. Men han är fin, vår stora kille!
2010-08-13
Det drar ihop sig
På tisdag börjar skolorna igen och vi (läs: Johan och Isak) har varit på Isaks nya skola för inskrivning och schemahämtning. Vi har också kollat in var han ska bli upplockad av skolbussen. Dagarna blir långa för honom, bussen hämtar strax före nio och släpper av tjugo över fyra. Och så läxor på det. Men så är det att gå i Middle School. Idag ska jag jaga iväg dem på förmiddan för att hitta kläder för han har växt ur varenda plagg under sommaren, han har ränt iväg nåt så infernaliskt på längden! På eftermiddagen ska vi hälsa på den andra svenska familjen här i området och bada i deras pool, det är sista chansen att träffa dem idag eftersom de åker tillbaka till Sverige imorgon.
Förresten, Elias är en skojig unge. Igår inlämnade han önskemål om vad han ville ha till lunch när han firar sin födelsedag: broccolisoppa! Jodå.
Och förresten igen: Igår kväll fick jag Isak att skratta så mycket (utan att kittla honom, för det är fusk!) så att han fick hicka. Då kände jag mig nöjd.
Förresten, Elias är en skojig unge. Igår inlämnade han önskemål om vad han ville ha till lunch när han firar sin födelsedag: broccolisoppa! Jodå.
Och förresten igen: Igår kväll fick jag Isak att skratta så mycket (utan att kittla honom, för det är fusk!) så att han fick hicka. Då kände jag mig nöjd.
2010-03-18
Voffo gör den på detta vise?
Excel och jag är INTE kompisar. Jag ska hjälpa Isak med hans skolprojekt (och nej, det ska inte bli som förra året, när jag gjorde nästan rubbet) och jag ska fixa en massa matteproblem för honom att lösa. Jag gör alltihop i Excel för där tänkte jag att det blir rakt och fint. Men FAN vad den dummar sig.
Morr.
Morr.
2010-01-15
Sitta på ett tåg i 22 timmar
Isak åkte på skolresa till Washington DC igår förmiddag. Han ringde för ett tag sen och satt fortfarande på tåget.
När de är framme ska de flänga runt till alla monument och muséer de bara orkar med.
De ska hämtas på stationen i Palm Beach på måndag kväll.
Min gissning är att det kommer vara en trött kille som stiger av tåget då.
När de är framme ska de flänga runt till alla monument och muséer de bara orkar med.
De ska hämtas på stationen i Palm Beach på måndag kväll.
Min gissning är att det kommer vara en trött kille som stiger av tåget då.
2009-09-07
Idioter
Nu ska tydligen inte Obamas tal sändas till alla skolor som det var planerat, efter hårda påtryckningar från högerorganisationer och föräldrar. Om han hade varit statsminister i Sverige hade hans politik legat till höger om Moderaterna. Här i USA skälls han för att vara kommunist.
Vad är det för fel på folk???
Vi har fått hem en lapp från skolan där vi fick skriva på om vi inte ville att våra barn skulle få lyssna på talet i skolan. Nu är det ju inte aktuellt längre, men jag tror att jag ska skicka in lappen där jag ska skriva vad jag tycker, dvs att det förvånar mig att man överhuvudtaget måste fråga om lov att låta barnen lyssna på talet.
Jag bryr mig inte särskilt mycket om politik, men sånt här gör mig heligt förbannad. Är folk rädda att deras barn ska bli "kommunister" av att lyssna på president Obama hålla tal?
Only in the US, I tell you. Only in the US.
Jävla stollar.
Vad är det för fel på folk???
Vi har fått hem en lapp från skolan där vi fick skriva på om vi inte ville att våra barn skulle få lyssna på talet i skolan. Nu är det ju inte aktuellt längre, men jag tror att jag ska skicka in lappen där jag ska skriva vad jag tycker, dvs att det förvånar mig att man överhuvudtaget måste fråga om lov att låta barnen lyssna på talet.
Jag bryr mig inte särskilt mycket om politik, men sånt här gör mig heligt förbannad. Är folk rädda att deras barn ska bli "kommunister" av att lyssna på president Obama hålla tal?
Only in the US, I tell you. Only in the US.
Jävla stollar.
2009-08-25
Första skoldagen
Så har dagen äntligen kommit, den första skoldagen på den nya skolan.
Killarna var allt ganska spända i morse och det undrar jag inte på. Lång sa att han var lite konstig i magen, det har han säkert efter mig som blir dålig i magen direkt om jag är orolig. Dessutom var de båda rätt så trötta, de är ju inte vana att gå upp så tidigt efter det långa sommarlovet.
Vi hade bestämt att vi skulle gå till skolan, det är ju precis utanför vårt område så att ta bilen var bara dumt och slöseri med bensin. Vi packade alla killarnas grejor (här tar de med sig pennor, pärmar, papper osv till skolan) och deras lunchlådor och hann tio meter innan himlen öppnade sig.
Det var bara att springa tillbaka, in i bilen och åka den lilla biten till skolan i alla fall.
När vi kommit ut genom grindarna var det värsta kaoset på vägen. Skolan ligger på andra sidan vägen från vårt område sett, och infarten bara ett pa hundra meter från vårt communitys infart. Vi höll inte på att komma ut på vägen, det var så tjockt med bilar överallt. Självklart blev det extra mycket bilar när det regnade, precis som jag skjutsade alla föräldrar som kunde sina barn till skolan istället för att låta dem gå i regnet.
Tack och lov körde de flesta bara runt i loopen framför skolan och lämnade av sina barn, så vi hade inga problem att hitta parkering. Väl inne i receptionen fick jag en lapp med lärarnas namn och vilket klassrum killarna skulle vara i. Lill fick ett klassrum jättenära ingången, precis till vänster när man kom in.
Jag blev så full i skratt när vi träffade hans nya fröken! Första gången (av alla de gånger vi varit på skolan och försökt skriva in dem) var det en dam där som hade en otroligt mörk röst, jag tror inte jag har ens hört en karl ha så mörk röst - och jag berättade det för J när vi kom hem. Hon har röst som kan skrämma barn! Och det är såklart Lills nya fröken!! Men hon verkar väldigt snäll och även hans andra fröknar verkar väldigt trevliga.
När vi lämnat av Lill var det dags att hitta Långs klassrum. Självklart skulle han vara i den nya flygeln bakom stora huvudbyggnaden, långt, långt bort och ut, vi fick trava på bra innan vi hittade fram. Hans nya lärare är manlig och verkar väldigt trevlig, så det är jag mycket belåten med. De behöver manliga förebilder i skolan också!
Killarna går i skolan mellan åtta och två, precis som i gamla skolan. Jag kommer att gå med dem till och från skolan de första dagarna tills jag är säker på att de hittar ordentligt och inte vimsar bort sig. Regnar det så har jag sagt till att jag kommer och hämtar dem med bilen.
Jag är säker på att det kommer bli jättebra.
Killarna var allt ganska spända i morse och det undrar jag inte på. Lång sa att han var lite konstig i magen, det har han säkert efter mig som blir dålig i magen direkt om jag är orolig. Dessutom var de båda rätt så trötta, de är ju inte vana att gå upp så tidigt efter det långa sommarlovet.
Vi hade bestämt att vi skulle gå till skolan, det är ju precis utanför vårt område så att ta bilen var bara dumt och slöseri med bensin. Vi packade alla killarnas grejor (här tar de med sig pennor, pärmar, papper osv till skolan) och deras lunchlådor och hann tio meter innan himlen öppnade sig.
Det var bara att springa tillbaka, in i bilen och åka den lilla biten till skolan i alla fall.
När vi kommit ut genom grindarna var det värsta kaoset på vägen. Skolan ligger på andra sidan vägen från vårt område sett, och infarten bara ett pa hundra meter från vårt communitys infart. Vi höll inte på att komma ut på vägen, det var så tjockt med bilar överallt. Självklart blev det extra mycket bilar när det regnade, precis som jag skjutsade alla föräldrar som kunde sina barn till skolan istället för att låta dem gå i regnet.
Tack och lov körde de flesta bara runt i loopen framför skolan och lämnade av sina barn, så vi hade inga problem att hitta parkering. Väl inne i receptionen fick jag en lapp med lärarnas namn och vilket klassrum killarna skulle vara i. Lill fick ett klassrum jättenära ingången, precis till vänster när man kom in.
Jag blev så full i skratt när vi träffade hans nya fröken! Första gången (av alla de gånger vi varit på skolan och försökt skriva in dem) var det en dam där som hade en otroligt mörk röst, jag tror inte jag har ens hört en karl ha så mörk röst - och jag berättade det för J när vi kom hem. Hon har röst som kan skrämma barn! Och det är såklart Lills nya fröken!! Men hon verkar väldigt snäll och även hans andra fröknar verkar väldigt trevliga.
När vi lämnat av Lill var det dags att hitta Långs klassrum. Självklart skulle han vara i den nya flygeln bakom stora huvudbyggnaden, långt, långt bort och ut, vi fick trava på bra innan vi hittade fram. Hans nya lärare är manlig och verkar väldigt trevlig, så det är jag mycket belåten med. De behöver manliga förebilder i skolan också!
Killarna går i skolan mellan åtta och två, precis som i gamla skolan. Jag kommer att gå med dem till och från skolan de första dagarna tills jag är säker på att de hittar ordentligt och inte vimsar bort sig. Regnar det så har jag sagt till att jag kommer och hämtar dem med bilen.
Jag är säker på att det kommer bli jättebra.
2009-08-24
Glass i stora lass
Idag har jag äntligen lyckats registrera de små på sin nya skola (tänk vad fort och lätt det går när man fått tag på de rätta papprena) så imorgon halv åtta ska vi inställa oss för att träffa deras nya lärare.
Själva inskaffandet av de rätta papprena vet varje trogen läsare av denna blogg precis allting, dvs tills idag har det inte gått alls.
"Papprena har skickats, nej de hade de inte, jo minsann här står det att de är på väg men det finns inget i datorn, jo vi har fått dem men de ska läggas in i datorn, vadå, vilka papper nej det har vi inte fått några, jodå nu är de färdiga kom och hämta dem bara, vilka papper, nej det har vi inte fått några och inte finns det något i datorn det var ju väldigt konstigt..."
Till sist tröttnade jag och beställde tid för ny läkarundersäkning så skulle vi då till sist få våra papper. Så långt var allt väl, doktorn var snäll och hade en skojig Spindelmannen-slips på sig, killarna blev stuckna i fingret och fick kissa i en burk. Sen visar det sig att killarnas journaler som skulle ha skickats för dryga två veckor sedan fortfarande inte kommit och fortfarande fanns inget på datorn. Därför kunde vi inte få papper på att killarna var ordentligt vaccinerade och utan såna papper blir det ingen skola. En sekund innan jag fick psykbryt erinrade jag mig att jag faktiskt hade en kopia på det papper som jag fick en gång i forntiden från vår gamla doktor, där alla vaccinationer fanns med. Jag hämtar lappen, de skriver in hela klabbet på datorn och vips! hade vi ett papper i handen som visar att killarna varken har TBC, HIV, Hepatit B eller lappsjuka. Alla är lyckliga och glada men gladast är nog räven.
Nu ska jag åka och få dem klippta i håret (de liknar rumpnissar bägge två) och sen blir det fika på Cold Stone Creamery.
Själva inskaffandet av de rätta papprena vet varje trogen läsare av denna blogg precis allting, dvs tills idag har det inte gått alls.
"Papprena har skickats, nej de hade de inte, jo minsann här står det att de är på väg men det finns inget i datorn, jo vi har fått dem men de ska läggas in i datorn, vadå, vilka papper nej det har vi inte fått några, jodå nu är de färdiga kom och hämta dem bara, vilka papper, nej det har vi inte fått några och inte finns det något i datorn det var ju väldigt konstigt..."
Till sist tröttnade jag och beställde tid för ny läkarundersäkning så skulle vi då till sist få våra papper. Så långt var allt väl, doktorn var snäll och hade en skojig Spindelmannen-slips på sig, killarna blev stuckna i fingret och fick kissa i en burk. Sen visar det sig att killarnas journaler som skulle ha skickats för dryga två veckor sedan fortfarande inte kommit och fortfarande fanns inget på datorn. Därför kunde vi inte få papper på att killarna var ordentligt vaccinerade och utan såna papper blir det ingen skola. En sekund innan jag fick psykbryt erinrade jag mig att jag faktiskt hade en kopia på det papper som jag fick en gång i forntiden från vår gamla doktor, där alla vaccinationer fanns med. Jag hämtar lappen, de skriver in hela klabbet på datorn och vips! hade vi ett papper i handen som visar att killarna varken har TBC, HIV, Hepatit B eller lappsjuka. Alla är lyckliga och glada men gladast är nog räven.
Nu ska jag åka och få dem klippta i håret (de liknar rumpnissar bägge två) och sen blir det fika på Cold Stone Creamery.
2009-08-18
Inget blir nånsin som man tänkt sig
Nähä.
Det hjälpte inte att jag åkte till läkaren och bad att få de papper jag behövde för att kunna registrera killarna i skolan, de var "in transit" så att säga och kunde icke fixas, hur besvärlig jag än gjorde mig.
För att göra saken än värre får de bara sina leveranser två gånger i veckan och nästa är på torsdag, så vi får hålla tummarna för att killarnas journaler är med där. Märkligt att det ska ta tio dagar att skicka några papper från Weston och hit. Där finns minsann utrymme för förbättringar, kan man säga.
Så istället för att ha skickat grabbsen till skolan och J till jobbet, är alla hemma eftersom J bestämde sig för att jobba hemifrån och killarna kan börja skolan tidigast på fredag.
Och så håller jag på att bli förkyld. Oink! Oink! ;o)
Idag ska jag ta lite bilder på den eländiga röran här hemma, så ni får se hur här ser ut. Bilder kommer under dagen!
Det hjälpte inte att jag åkte till läkaren och bad att få de papper jag behövde för att kunna registrera killarna i skolan, de var "in transit" så att säga och kunde icke fixas, hur besvärlig jag än gjorde mig.
För att göra saken än värre får de bara sina leveranser två gånger i veckan och nästa är på torsdag, så vi får hålla tummarna för att killarnas journaler är med där. Märkligt att det ska ta tio dagar att skicka några papper från Weston och hit. Där finns minsann utrymme för förbättringar, kan man säga.
Så istället för att ha skickat grabbsen till skolan och J till jobbet, är alla hemma eftersom J bestämde sig för att jobba hemifrån och killarna kan börja skolan tidigast på fredag.
Och så håller jag på att bli förkyld. Oink! Oink! ;o)
Idag ska jag ta lite bilder på den eländiga röran här hemma, så ni får se hur här ser ut. Bilder kommer under dagen!
2009-08-17
Blä
Den här dagen har visat sig vara en sån där dag där jag likaväl skulle ha struntat i att gå upp.
Jag tog mig samman och ringde till pojkarnas nya läkare, för att se om de hade papprena klara som vi behövde för att kunna registrera dem på skolan. När vi var där i torsdags sa hon jag pratade med att de fått dokumenten, men det var något som skulle göras med dem först innan vi kunde få dem och att jag sulle ringa idag. Nu påstods det att de inte alls hade fått några papper. Efter lite krångel fick jag henne att lova att hon skulle ringa till vår gamla läkare och se om de kunde faxa papprena till dem så det kunde gå lite fortare.
Sen gjorde jag ett försök till på skolan med några gamla papper vi hittat när vi rotade rint i flyttlådorna i helgen. Som väntat blev det tvärstopp. Inga kopior gilldes, det skulle vara original och en gul lapp och en blå lapp från doktorn annars var det tji med registrering. Och skolan börjar IMORGON!!! Skit.
Sen åkte vi till Office Depot för att komplettera materialet som killarna ska ha med sig till skolan (block, pennor, saxar, klister etc) men naturligtvis hade de inte mapparna vi skulle ha. Skit igen.
Bestämde mig för att vi skulle ta en tur hemom innan vi åkte till läkarstationen och gjorde oss lite besvärliga (kanske går det fortare med papprena då?) och det var tur för väl hemma ser jag att mina favvobyxor är helt nedblodade eftersom mensen kommit och jag numera blöder likt Niagarafallen. Skit i kubik.
Nu ger jag snart upp och går och lägger mig.
Jag tog mig samman och ringde till pojkarnas nya läkare, för att se om de hade papprena klara som vi behövde för att kunna registrera dem på skolan. När vi var där i torsdags sa hon jag pratade med att de fått dokumenten, men det var något som skulle göras med dem först innan vi kunde få dem och att jag sulle ringa idag. Nu påstods det att de inte alls hade fått några papper. Efter lite krångel fick jag henne att lova att hon skulle ringa till vår gamla läkare och se om de kunde faxa papprena till dem så det kunde gå lite fortare.
Sen gjorde jag ett försök till på skolan med några gamla papper vi hittat när vi rotade rint i flyttlådorna i helgen. Som väntat blev det tvärstopp. Inga kopior gilldes, det skulle vara original och en gul lapp och en blå lapp från doktorn annars var det tji med registrering. Och skolan börjar IMORGON!!! Skit.
Sen åkte vi till Office Depot för att komplettera materialet som killarna ska ha med sig till skolan (block, pennor, saxar, klister etc) men naturligtvis hade de inte mapparna vi skulle ha. Skit igen.
Bestämde mig för att vi skulle ta en tur hemom innan vi åkte till läkarstationen och gjorde oss lite besvärliga (kanske går det fortare med papprena då?) och det var tur för väl hemma ser jag att mina favvobyxor är helt nedblodade eftersom mensen kommit och jag numera blöder likt Niagarafallen. Skit i kubik.
Nu ger jag snart upp och går och lägger mig.
2008-12-16
Julkonsert och Luciafirande
Det är nu sista veckan i skolan och i morgon kommer söta syster S med familj.
Förra veckan bjöd på föreställning i skolan, det var alla andraklassare som sjöng och Lill han klämde i för kung och fosterland såklart.
Andra bloggar om:
julsånger, skolan, IKEA, lucia, utlandssvensk och Florida.
Förra veckan bjöd på föreställning i skolan, det var alla andraklassare som sjöng och Lill han klämde i för kung och fosterland såklart.
Här sitter han med sina klasskompisar och väntar på att det ska bli deras tur att sjunga. Kan du gissa vilken sång de ska sjunga?
......
Jodå, Frosty the Snowman, såklart.
På lördagen var det dags för luciafirande på IKEA i Sunrise, och killarna var där tillsammans med barn från Svenska Skolan..JPG)
Det gick jättebra och barnen var väldigt duktiga, förstås! Jag hjälpte till lite, så jag fastnade också på bilden minsann.
Andra bloggar om:
julsånger, skolan, IKEA, lucia, utlandssvensk och Florida.
2008-06-05
I denna ljuva sommartid
"I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
se, hur för dig och mig hon får
så underbara håvor.
Av rika löv är grenen full
och jorden täckt sin svarta mull
med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder."
Idag är sista dagen i barnens skola. Sista dagen med fröken och alla klasskompisarna. De små fick stränga förhållningsorder om att krama fröken ordentligt och säga hej då till sina kompisar.
Det har varit ett händelserikt år för dem och de har bägge vuxit otroligt, både på längden men mest inne i huvudet. De suger åt sig kunskap som svampar och ofta kommer det ut underfundiga och kluriga saker ur munnarna på dem, saker jag inte visste att de kunde. De lär sig av fröken, kompisar, av att läsa.
De älskar att ha prisceremonier på skolorna här. Fyra gånger varje läsår samlas tredjeklasserna och uppåt (i killarnas skola finns 14 stycken tredje-klasser!) för utdelning av diplom. Det finns två olika sorters diplom, beroende på hur duktig man har varit under perioden. Den här sista gången delades det dessutom ut medaljer, till de barn som fått diplom på alla fyra tillfällena.
Gissa vem som fick en medalj...? :o)
Annars håller jag på och hetstvättar och packar väskor för allt vad tygen håller. Min och Lillväskan är nästan helt klara, det är Långs väska som jag ska ge mig på härnäst. J´s väska vet jag inte riktigt hur jag ska göra med, förmodligen tar jag fram grejor och så får han väl godkänna dem och packa väskan själv när han kommer hem från jobbet ikväll.
På tal om J så gick hans bil sönder i tisdags kväll, så vi fick komma och hämta honom på jobbet. Förmiddagen igår tillbringade vi väntandes på bärgningsbil som skulle bogsera bilen till en verkstad. Tur att vi hade en fungerande bil, annars vet jag inte hur det hade gått.
Jag har lämnat in SWEA-Bladet på kopiering i går eftermiddag, och eftersom de inte hade något att göra på tryckeriet ringde de precis och sa att det allaredan var färdigt! Jag har med varm hand lämnat över etikettklistring, portostämpling och kånkning till posten till resten av styrelsen, eftersom vi ÅKER IMORGON!!
Hjääälp!
För övrigt kom jag ihåg att det är EFIT idag, bilder kommer snart.
Andra bloggar om:
skolavslutning, medalj, diplom, semester och Florida.
gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
se, hur för dig och mig hon får
så underbara håvor.
Av rika löv är grenen full
och jorden täckt sin svarta mull
med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder."
Idag är sista dagen i barnens skola. Sista dagen med fröken och alla klasskompisarna. De små fick stränga förhållningsorder om att krama fröken ordentligt och säga hej då till sina kompisar.
Det har varit ett händelserikt år för dem och de har bägge vuxit otroligt, både på längden men mest inne i huvudet. De suger åt sig kunskap som svampar och ofta kommer det ut underfundiga och kluriga saker ur munnarna på dem, saker jag inte visste att de kunde. De lär sig av fröken, kompisar, av att läsa.
De älskar att ha prisceremonier på skolorna här. Fyra gånger varje läsår samlas tredjeklasserna och uppåt (i killarnas skola finns 14 stycken tredje-klasser!) för utdelning av diplom. Det finns två olika sorters diplom, beroende på hur duktig man har varit under perioden. Den här sista gången delades det dessutom ut medaljer, till de barn som fått diplom på alla fyra tillfällena.
Gissa vem som fick en medalj...? :o)
Annars håller jag på och hetstvättar och packar väskor för allt vad tygen håller. Min och Lillväskan är nästan helt klara, det är Långs väska som jag ska ge mig på härnäst. J´s väska vet jag inte riktigt hur jag ska göra med, förmodligen tar jag fram grejor och så får han väl godkänna dem och packa väskan själv när han kommer hem från jobbet ikväll.
På tal om J så gick hans bil sönder i tisdags kväll, så vi fick komma och hämta honom på jobbet. Förmiddagen igår tillbringade vi väntandes på bärgningsbil som skulle bogsera bilen till en verkstad. Tur att vi hade en fungerande bil, annars vet jag inte hur det hade gått.
Jag har lämnat in SWEA-Bladet på kopiering i går eftermiddag, och eftersom de inte hade något att göra på tryckeriet ringde de precis och sa att det allaredan var färdigt! Jag har med varm hand lämnat över etikettklistring, portostämpling och kånkning till posten till resten av styrelsen, eftersom vi ÅKER IMORGON!!
Hjääälp!
För övrigt kom jag ihåg att det är EFIT idag, bilder kommer snart.
Andra bloggar om:
skolavslutning, medalj, diplom, semester och Florida.
2006-11-01
Nyttig
Idag har jag gjort mig nyttig och inte bara legat hemma i soffan och ätit Halloweengodis. Jag var nämligen i Lills klass idag och hjälpte till (ja, idag blev jag faktiskt insläppt!) och det var trevligt att känna sig behövd.
Jag fick skära ut kort med ord på och klistra dem på kartong, sen skulle fröken laminera dem och ge barnen att öva med. Det kändes bra att vara till nytta och bespara henne lite jobb. Bättre att hon lägger tiden på barnen istället!
Alla ungarna var ivriga att berätta om sina Trick&Treat-äventyr från igår kväll. Alla ville berätta för fröken om vad de klätt ut sig till och hur mycket godis de fått. Ja jösses.
Killarna var helt speedade när de kom hem från sin Trick&Treat-tur, de hade säkert ett par kilo godis var i sina plastpumpor! Hur vi ska göra med det är en gåta - kanske jag måste gömma alltihopa och försöka portionera ut det vid lämpliga tillfällen. Det går inte att ha det framme, de springer där och äter hela tiden! Jag har tillåtit det idag, men imorgon blir det andra bullar av!
Mycket i det här landet är baserat på den enskilde individens hjälpsamhet och framförallt givmildhet mot sina medmänniskor.
I Sverige betalar man mycket skatt och så tar staten hand om allt. Här förväntas man lägga in mycket tid och pengar till de ändamål man finner behjärtansvärda; skolan förstås, djurskyddsföreningar, hemlösa och idrottsföreningar är några andra exempel.
Vi får hem papper varje vecka från skolan där man uppmanas att köpa till exempel pizza eller smoothies från särskilda företag vissa dagar, företaget i sin tur donerar pengar tillbaka till skolan. Den klass som köper mest pizza blir bjudna på pizzaparty...
Det kommer också hem papper om att köpa böcker, presentpapper eller tröjor för att stödja skolan eller PTA (motsvarande Hem och Skola tror jag). Jag har lite svårt att vänja mig vid det här, jag vill köpa pizza för att jag vill det, inte för att skolan behöver pengar. Men det är så det fungerar här, så det är nog bara att vänja sig.
Jag är inne i en period med mycket pärlande och Eric Gadd snurrar i CD-spelaren.
Eric for president.
Eric is da man.
God kväll!
Jag fick skära ut kort med ord på och klistra dem på kartong, sen skulle fröken laminera dem och ge barnen att öva med. Det kändes bra att vara till nytta och bespara henne lite jobb. Bättre att hon lägger tiden på barnen istället!
Alla ungarna var ivriga att berätta om sina Trick&Treat-äventyr från igår kväll. Alla ville berätta för fröken om vad de klätt ut sig till och hur mycket godis de fått. Ja jösses.
Killarna var helt speedade när de kom hem från sin Trick&Treat-tur, de hade säkert ett par kilo godis var i sina plastpumpor! Hur vi ska göra med det är en gåta - kanske jag måste gömma alltihopa och försöka portionera ut det vid lämpliga tillfällen. Det går inte att ha det framme, de springer där och äter hela tiden! Jag har tillåtit det idag, men imorgon blir det andra bullar av!
Mycket i det här landet är baserat på den enskilde individens hjälpsamhet och framförallt givmildhet mot sina medmänniskor.
I Sverige betalar man mycket skatt och så tar staten hand om allt. Här förväntas man lägga in mycket tid och pengar till de ändamål man finner behjärtansvärda; skolan förstås, djurskyddsföreningar, hemlösa och idrottsföreningar är några andra exempel.
Vi får hem papper varje vecka från skolan där man uppmanas att köpa till exempel pizza eller smoothies från särskilda företag vissa dagar, företaget i sin tur donerar pengar tillbaka till skolan. Den klass som köper mest pizza blir bjudna på pizzaparty...
Det kommer också hem papper om att köpa böcker, presentpapper eller tröjor för att stödja skolan eller PTA (motsvarande Hem och Skola tror jag). Jag har lite svårt att vänja mig vid det här, jag vill köpa pizza för att jag vill det, inte för att skolan behöver pengar. Men det är så det fungerar här, så det är nog bara att vänja sig.
Jag är inne i en period med mycket pärlande och Eric Gadd snurrar i CD-spelaren.
Eric for president.
Eric is da man.
God kväll!
2006-08-20
Att lämna och hämta...
Att lämna och hämta barn i skolan här i Weston är ett helt äventyr.
Som alla vet, så är det varmt här. Nej, inte varmt utan VARMT, förresten. Därför rör sig folk inte gärna ute när solen är uppe om det går att undvika och följden av detta blir att många av barnen i killarnas skola blir skjutsade dit. En hel del åker skolbuss också, ni vet de där gula med blinkande ljus överallt.
Nåväl. Killarnas skola har detta år börjat med något som kallas "Single point of entry", dvs det finns bara ett par ställen att ta sig in på skolan utifrån. Bilbarn, cykelbarn och gåbarn tar sig in på framsidan medan de som åker med skolbussarna kommer in på baksidan av huset eftersom bussarna inte skulle få plats bland alla bilarna.
Så, när man kommer på morgonen och ska lämna sin telning på skolan kan man välja något av följande alternativ:
1. Parkera någorlunda lagligt på gräset långt från skolan, gå hela vägen fram och tillbaka och bli svettig redan innan klockan åtta på morgonen. Inte jättelockande.
2. Parkera olagligt där det går närmare skolan, riskera P-bot men får gå en kortare sträcka och bli mindre svettig. Både bra och dåligt (dåligt om man får böter...).
3. Ställa sig i den oändliga raden av bilar som åker in på skolans område och lämnar av barnen precis utanför dörrarna och sedan köra iväg, man behöver inte bli svettig alls och behöver framför allt inte gå alls!
Vilket alternativ tror ni de flesta väljer...? Just det. Nummer tre.
Sen på eftermiddagen, finns naturligtvis också flera möjliga tillvägagångssätt.
Någon på skolan har tänkt till, så alla, jag säger alla barnen slutar klockan två. Bra om man inte vill ha ungar springande överallt hela eftermiddagen, dåligt eftersom det blir superdupertrångt när alla ska hämta samtidigt.
Alternativen som finns är som följer:
1. Man kommer långt före klockan två, typ klockan ett, och ställer sig i den kö som faktiskt redan har bildats framför dörrarna inne på skolområdet. Där står man nu, med bilen på tomgång i en timme och väntar på att barnen ska komma ut från skolan. Man pratar i telefon, läser en tidning eller bara glor rakt ut medan man väntar.
2. Man kommer något senare och ser att kön redan är så lång att den går ut på gatan, så man kör mot enkelriktat in på skolans parkering och ställer sig där och väntar på sitt barn. Fortfarande med bilen på tomgång, roande sig bäst man kan.
3. Man kommer ännu senare, inser att kön är får lång, alla platser på parkeringen är upptagna, man resignerar och ställer sig på gräset långt bort från skolan, går och blir svettig. IGEN.
Här finns dock ett fjärde alternativ:
4. Man åker fem minuter innan ungarna släpps ut, kommer till skolan runt tio över. Då har de flesta barnen redan blivit hämtade och kön är inte riktigt lika lång fram till framsidan av huset. Man har instruerat sina barn att man kommer med bilen och de måste vänta med fröken, så kommer mamma sist i kön av bilar. Rätt så bra för föräldern fast barnen blir varma och uttråkade av att behöva vänta ute i värmen.
Ungarna står nämligen klassvis och väntar med sina fröknar, ingen blir ivägsläppt hur som helst. Barnen har fått olikfärgade band att sätta på sina skolväskor, om de ska åka buss, bil, cykla eller gå, och det går INTE att ändra sig bara sådär. Det ska skickas lappar till expeditionen i förväg och det ska godkännas och jag vet inte allt. Det går inte att ringa och säga att mitt barn kan gå hem själv idag, jag hinner inte komma och hämta... Nej du, det går minsann inte an det.
Så har jag det varenda dag och det är bara att acceptera.
Som alla vet, så är det varmt här. Nej, inte varmt utan VARMT, förresten. Därför rör sig folk inte gärna ute när solen är uppe om det går att undvika och följden av detta blir att många av barnen i killarnas skola blir skjutsade dit. En hel del åker skolbuss också, ni vet de där gula med blinkande ljus överallt.
Nåväl. Killarnas skola har detta år börjat med något som kallas "Single point of entry", dvs det finns bara ett par ställen att ta sig in på skolan utifrån. Bilbarn, cykelbarn och gåbarn tar sig in på framsidan medan de som åker med skolbussarna kommer in på baksidan av huset eftersom bussarna inte skulle få plats bland alla bilarna.
Så, när man kommer på morgonen och ska lämna sin telning på skolan kan man välja något av följande alternativ:
1. Parkera någorlunda lagligt på gräset långt från skolan, gå hela vägen fram och tillbaka och bli svettig redan innan klockan åtta på morgonen. Inte jättelockande.
2. Parkera olagligt där det går närmare skolan, riskera P-bot men får gå en kortare sträcka och bli mindre svettig. Både bra och dåligt (dåligt om man får böter...).
3. Ställa sig i den oändliga raden av bilar som åker in på skolans område och lämnar av barnen precis utanför dörrarna och sedan köra iväg, man behöver inte bli svettig alls och behöver framför allt inte gå alls!
Vilket alternativ tror ni de flesta väljer...? Just det. Nummer tre.
Sen på eftermiddagen, finns naturligtvis också flera möjliga tillvägagångssätt.
Någon på skolan har tänkt till, så alla, jag säger alla barnen slutar klockan två. Bra om man inte vill ha ungar springande överallt hela eftermiddagen, dåligt eftersom det blir superdupertrångt när alla ska hämta samtidigt.
Alternativen som finns är som följer:
1. Man kommer långt före klockan två, typ klockan ett, och ställer sig i den kö som faktiskt redan har bildats framför dörrarna inne på skolområdet. Där står man nu, med bilen på tomgång i en timme och väntar på att barnen ska komma ut från skolan. Man pratar i telefon, läser en tidning eller bara glor rakt ut medan man väntar.
2. Man kommer något senare och ser att kön redan är så lång att den går ut på gatan, så man kör mot enkelriktat in på skolans parkering och ställer sig där och väntar på sitt barn. Fortfarande med bilen på tomgång, roande sig bäst man kan.
3. Man kommer ännu senare, inser att kön är får lång, alla platser på parkeringen är upptagna, man resignerar och ställer sig på gräset långt bort från skolan, går och blir svettig. IGEN.
Här finns dock ett fjärde alternativ:
4. Man åker fem minuter innan ungarna släpps ut, kommer till skolan runt tio över. Då har de flesta barnen redan blivit hämtade och kön är inte riktigt lika lång fram till framsidan av huset. Man har instruerat sina barn att man kommer med bilen och de måste vänta med fröken, så kommer mamma sist i kön av bilar. Rätt så bra för föräldern fast barnen blir varma och uttråkade av att behöva vänta ute i värmen.
Ungarna står nämligen klassvis och väntar med sina fröknar, ingen blir ivägsläppt hur som helst. Barnen har fått olikfärgade band att sätta på sina skolväskor, om de ska åka buss, bil, cykla eller gå, och det går INTE att ändra sig bara sådär. Det ska skickas lappar till expeditionen i förväg och det ska godkännas och jag vet inte allt. Det går inte att ringa och säga att mitt barn kan gå hem själv idag, jag hinner inte komma och hämta... Nej du, det går minsann inte an det.
Så har jag det varenda dag och det är bara att acceptera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)